HUSBONDENS LUSTAR PIGANS DÖD
Göttas, Äskhult
Kirstin Eriksdotter föddes 1722 i Göttas i Äskhults by, Halland. Hon var dotter till Erik Andersson och Gunnila Andersson. Modern var troligen över femtio år när hon födde Kirstin, som blev det åttonde barnet i familjen.
När Kirstin var i tjugoårsåldern arbetade hon som kammarpiga hos överjägmästare Carl Lambert Johansson Jernsköld på säteriet Smedstorp — numera nerbrunnet — i Björketorps socken. Hon var då tjugoett år gammal. Hennes mor bodde kvar i Äskhult. Fadern var död.
Kronolänsman Måns Jonsson hade genom ett allmänt rykte fått höra att Kirstin, två dagar tidigare, skulle ha fött ett oäkta barn på Kristi himmelsfärds dag. Länsmannen kände sig nödsakad att resa till Smedstorp. Med sig tog han nämndemännen Lars Andersson i Rävlanda, Anders Torstensson i Wärred och Nils Andersson i Bråtared, samt kronorättaren Måns Olofsson i Nedre Erikstorp, för att undersöka om ryktet var sant.
Vid Smedstorp träffade de överjägmästare Jernsköld. Länsmannen frågade om han kände till att ett av hans tjänstehjon hade varit havande, som ryktet gick. Jernsköld svarade att sådant var honom okunnigt, och påpekade samtidigt att länsmannen bar ansvaret för ryktet till dess han kunde bevisa sanningen.
Länsmannen begärde då att få träffa Kirstin, som befann sig i köket. Han förmanade henne att bekänna. Hon nekade — trots att andra av tjänstefolket redan bekräftat ryktena.
Kirstin tvingades följa med länsmannen till närmast belägna gård, Backa, en av socknens tre sätesgårdar. Där fick tre förståndiga hustrur, Ebba och Karin Andersdöttrar samt Elin Håkansdotter, mjölka hennes bröst. De fann att hon bar mjölk.
Då erkände Kirstin. Av olovlig beblandelse hade hon varit havande och fött ett foster, som hon sedan dränkt i ån.
Länsmannen förde henne till häktet för rannsakning.
Vid tinget 1744 förhördes hon:
"Var är du född?"
"I Halland, i Förlanda socken och på gården Eskhult, varest modern ännu lever, men fadern är död."
"Hur gammal är du?"
"Tjugoett år."
"Hur länge har du varit i tjänst hos överjägmästaren på Smedstorp?"
"Nästkommande midsommar blir det två år."
"Födde du ett barn på Kristi Himmelsfärdsdagen?"
"Att hon nästlidne Christi Himmelsfärds dag på vinden uti sätesbyggningen, varest hon haft sitt nattläger, framfött ett flickebarn, som haft litet liv men varit mycket klent samt varit blodigt i bägge mungiporna och på fyra eller fem veckor när intet framgånget, vilket hon i samma ögneblek med sin hands läggande på dess mun förkvavt och livet avhänt."
Hon berättade att hon efteråt gått ner till ån som rann förbi ägorna och kastat i barnet — en handling hon, enligt egen utsago, aldrig skulle begått om hon inte först styrkt sig med några supar brännvin och blivit berusad. Brännvinet hade hon köpt av bonden Oluf i Gislå.
"Vem är far till barnet?"
"Dess husbonde herr överjägmästaren Jernschiöld, som sig tilldragit uti hans sovekammar åtta dagar efter sistlidne Larsmässodag, havandes han jämväl några gånger därefter med henne köttslig beblandelse plägat, men icke sedan nästlidne julehelg, varjämte hon berättade, det herr överjägmästaren icke vetat att hon varit havande, emedan hon icke understått sig sådant för honom såsom mycket ond och hastig att bekänna, mindre att han haft någon delaktighet däruti, att hon barnet livet avhänt."
"Var någon närvarande när du födde barnet?"
"Nej."
"Visste någon om att du var havande?"
"Nej och att ingen människa uti hela gården därav haft kunskap."
"Hur länge låg barnet på vinden innan du bar bort det?"
"Att det varit kvarliggande på vinden till en natt i denna veckan, men vilken det var, kan hon intet minnas, då hon under herr överjägmästarens bortvaro i Göteborg kastat fostret i ån, efter hon intet tordes gå igenom dörrarna så sent, då han var hemma."
"Var kastade du barnet i ån och hur skedde det?"
"Vid Östra Lyckan på denna sidan gent emot säteriet Apelnäs, sedan hon lagt en sten uti en klut eller slant och bundit den om halsen på barnet och kastade hon det så långt ut i åen, som hon förmådde, varefter hon begav sig åter hem."
"Vem är far till barnet?"
"Att om henne tills i morgon råderum lämnas till dess utnämnande, skall hon honom då namngiva."
Tingsrätten ansåg inte att Kirstin behövde tid på sig för att svara. Hon fick berätta genast: hennes husbonde, överjägmästare Jernsköld, hade haft köttslig beblandelse med henne.
Så tvingades hon berätta hela sanningen. Hon hade fött sin lilla dotter uppe på vinden, där hon hade sitt nattläger. Flickan var mycket klen, och Kirstin bestämde sig för att kväva henne. Efter att ha bränt efterbörden i köket gick hon ner till den förbiflytande ån och kastade i fostret.
Länsmannen och nämndemännen begav sig, tillsammans med den fängslade Kirstin, till ån. Med hjälp av närboende åbor sökte de efter barnet. De draggade hela ån, så långt de kunde nå från en eka med sammanbundna krokar och rivor av järntinnar. Barnets lik fann de inte.
Kirstin fördes sedan till Älvsborgs fästning i väntan på nästa rättegång.
Vid den andra rättegången vittnade en soldat om att överjägmästaren inte kunde vara barnets far, eftersom han vid den aktuella tiden varit borta i militärtjänstgöring.
Överjägmästare Jernschiöld infann sig till förhör på tingsrätten. Förhöret med Kirstin lästes upp för honom, eftersom hon angivit honom som fader. Han svarade att hon ljugit om honom i denna sak, och att han aldrig haft något köttsligt umgänge med henne.
"Visste han om någon annan som haft umgänge med Kirstin?"
"Nej."
"Har Kirstin varit borta från gården sedan sistlidna Larsmässodag på kortare eller längre resor?"
"Nej, det kan han sig intet påminna."
Kirstin höll fast vid att det hon bekänt var sanning.
Tingsrätten förmanade överjägmästaren att tillstå sanningen, om han i sitt samvete visste sig brottslig på något sätt — att han inte skulle dra ut på tiden med nekande. Men han svarade som förr och förklarade sig oskyldig.
Man kallade då in en piga på gården som vittne. Hon svarade att hon inte visste om Kirstin och överjägmästaren haft köttsligt umgänge, men att det alltid varit Kirstins syssla att bära in tvättvatten och tända eld i husbondens dagliga rum.
Länsmannen befallde att föra Kirstin tillbaka till arresten.
Den 10 maj återupptogs målet. Tingsrätten frågade Kirstin om hon endast beskyllde överjägmästaren för att vara far till barnet, eller om hon hade någon annan att peka ut. Hon svarade som tidigare: hon hade ingen annan att beskylla än överjägmästaren.
Pigan Karin Pehrsdotter från Töllesjö, tjugotre år gammal, vittnade att hon varit samtjänarinna med Kirstin hos överjägmästaren. Under den tiden hade hon inte förstått att Kirstin och överjägmästaren haft köttsligt umgänge, men det var alltid Kirstins syssla att bära in tvättvatten och tända eld i spisen i husbondens vardagsrum.
"Var har Karin och Kirstin haft sina nattläger?"
"Jag låg alltjämt i köket men Kirstin låg både vinter och sommar uppå vinden, undantagandes när hon då och då kunde ligga på bordet inne."
Till urtima tinget den 26 september 1744 inställdes Kirstin Eriksdotter på nytt. Hon tillfrågades om hon ännu stod fast vid att överjägmästaren Jernschiöld var hennes lägersman. Hon bejakade det till alla delar och förklarade att hon ville leva och dö vid samma bekännelse.
Överjägmästaren hade rest till Halland i angelägna angelägenheter, enligt sonen — korpralen vid Västgöta kavalleriregemente Wilhelm Jernschiöld — som lämnade in en skrivelse från fadern till rätten.
Soldaten Flink vittnade om att Kirstin ständigt betjänat överjägmästaren i hans rum, tänt eld kväll och morgon, och för det mesta fått äta av hans egna rätter. Hon tycktes vara mer betrodd av honom än någon av de andra tjänarna, med vilka hon inte delade matlag. Hon hade också legat uppå vinden i sätesbyggningen. Hon hade inte tjänat för viss penninglön, utan i stället fått nödtorftiga, vackra kläder.
Kirstin hölls kvar i häktet vid tingsstället och bevakades av allmogen i häradet, eftersom kommande vinter och is skulle göra det osäkrare att föra henne till Nya Älvsborgs fästning.
Domen föll den 23 januari 1745:
"Till följe rättegångsbalkens 17 kap. 36§ samt mgb 16 kap. prövar tingsrätten skäligt det bör hon Kirstin Eriksdotter för denna sin begångna grova missgärning liv sitt mista, halshuggas och i båle brännas. Hon har varken varit eller nu befinnes med något vanvett besvärad utan fast mera synts var en ångerfull och botfärdig synderska, som för sin begångna svåra synd vill gärna lida och dö."
När Göta hovrätt skulle behandla målet inställde sig Carl Lambert Jernsköld. Domaren frågade honom om han inte ville bekänna sig vara denna syndares lägersman — särskilt som en större anledning gavs av hennes ihärdiga bekännelse, en bekännelse hon, enligt den numera avlidne kyrkoherden Hans Faurelius, hållit fast vid ända till sin dödsstund.
Överjägmästare Jernsköld nekade ändå, som tidigare, att vara far till barnet.
Göta hovrätt fastställde vid hösttinget 1746 häradsrättens dom: synderskan Kirstin Eriksdotter hade undergått laga straff.
Kirstin avrättades någon gång mellan den 23 januari 1745 och hösten 1746. Hon var då tjugotre år gammal.
____________________
Källor:
Boken Förlanda – ”Svunna tider från Skäreskog till Lövsjöns strand” - Arne Ahlquist
Om Storåns dalgång - Kulturinventering
______________________
NOTERINGAR
KIRSTIN ERIKSDOTTER ÄSKHULT -1722-23/1 1745
Kirstin föddes i Äskhults by 1722 och dog genom halshuggning den 13 januari 1745
ÄSKHULTS BY
Äskhults by, Halland
Äskhults by är ett kulturreservat i Förlanda socken, Kungsbacka kommun. Byn har numera inga boende kvar och är bevarad i historiskt skick. Den består av fyra gårdar och den skiftades på ett sådant sätt att husen inte behövde flyttas, vilket har gjort att den bevarat sin gamla struktur. Den sista boende dog 1964 varefter byn blev förklarad som byggnadsminne.
Göttas gård ligger i byns sydöstra del och är kringbyggd av manhuset, stallet, ladugården och jordkällaren. Bakom stallet finns en mindre fruktträdgård.
Gården är tidstypiskt kringbyggd och den bäst bevarade gården i byn. Den består av manhus, ladugård, stall och ”Huggehus” som är en snickarverkstad och vedbod. Manhuset var tidigare en ryggåsstuga med torvtak, men byggdes om till framkammarstuga på 1800-talet.
När Anders Persson från Gödatorp i Gällinge köpte gården år 1755, fick den namnet ”Göttas”.
LARSMÄSSODAGEN
Larsmäss firades förr på Laurentiusdagen den 10 augusti. Enligt Bondepraktikan om dagen vacker kunde man förvänta sig en god höst. Om solen sken klart på Larsmäss kunde man vänta sig en mild höst, men en sträng och besvärlig vinter.
NY LAG INRÄTTADES
Tack vare Gustav III, inrättades en lag som gjorde det möjligt för unga kvinnor att föda barn på okänd ort utan att behöva namnge fäderna.
** Björketorps socken tillhörde Bollebygds härad och numera Härryda kommun.
** Larsmäss firades förr på Laurentiusdagen den 10 augusti. Enligt Bondepraktikan om dagen vacker kunde man förvänta sig en god höst. Om solen sken klart på Larsmäss kunde man vänta sig en mild höst, men en sträng och besvärlig vinter.
JERNSHIÖLD
Wilhelm Jernschiöld var född 1721 på Formetorp i Kalvsviks socken, blev löjtnant 1759 och ryttmästare 1769. Fick avsked 1775, dog barnlös på Smedstorp 1779.
Carl Lambert Jernsköld var av den adliga ätten Jernsköld och son till Johan Jernsköld och Sara Maria Scholien. Han föddes den femte mars 1693. Han var gift två gånger, först på nyårsdagen 1721 i Kalvsvik, Kronoborg med Catharina Melander och den andra gången med Helena Beata Gathenhielm, dotter till Christian Gathenhielm. De gifte sig 1744, alltså medan rättegången mot honom och Kirstin pågick. Tre år senare dog Carl Lambert.
- Anders Börjesson Gathe, f 1647
- H Christina Larsdotter, f 1654
- Christian Gathe, adla Gathenhielm, f 6/10 1682
- H Helena Catharina Utfall, f 1689
- Helena Beata Gathenhielm, f 25/12 1718, d 29/11 1782
- M 1744 (ej gifta i Björketorps socken) Carl Lambert Jernskiöld, f 1693, d 1747 (tidigare gift 1/1 1721 Kalvsvik med Catharina Melander, f 1/6 1702, d 1740))
SMEDSTORP
Karta med Smedstorp, Apelnäs, Backa och Storån där Kirstin dränkte sitt nyfödda barn. Klicka på kartan för förstoring
