LUSSE, EN KO OCH ETT HELGON FRÅN ITALIE

En altarskåpsrelief av Sankta Barbaras martyrium

Sankta Lucia är egentligen ett konstigt namn på en profan fest i Sverige. Vi använder inte ordet ”sankta” om våra helgon och det finns dessutom inget svenskt helgon som heter Lucia. Så varifrån kommer då denna vackra figur?

Vi börjar med ordet Lucia eller som vi säger i dagligt tal ”lusse” vilket faktiskt är det ursprungliga ordet vi använde. ”Lusse” var en gång i tiden benämningen för ”ljus”. Långt bak i tiden trodde man att onda andar uppenbarade sig på årets längsta natt, vintersolståndet, som infaller mellan den 21 och 23e december varje år. För att jag bort andarna gick man ut i bygden med sin kossa och satte ljus i hennes horn. I den kolmörka natten skulle ljuset alltså mota bort det onda. Därmed hade vi fått ”Lusse” med ljus på huvudet.

”Sankta” kommer från en helt annan del av världen, nämligen från Siracusa på Sicilien i Italien.

Staty av Santa Lucia från Siracusa i Italien

Lucia (latin för ”den lysande”, ”ljusbärerskan”), föddes cirka 283 i Syrakusa, Sicilien och dog 19 år gammal år 304 i samma stad. Hon var en jungfru och sedermera martyr och helgon. Hon vördas inom Romersk-katolska, med festdag den 13 december.

Den unga kristna jungfrun Lucia led troligen martyrdöden under kejsare Diocletianus förföljelse. Hon avbildas i den kristna konsten med ett svärd eller en dolk och ett sår i halsen. Hon kan också hålla två ögon på ett fat, vilken åsyftar legenden att hon före sin död rev ut sina ögon och sände dem till sin trolovade. Guds moder gav henne dock ett par nya och ännu vackrare ögon. Som attribut har hon därutöver en palmkvist och en oljelampa eller ett ljus i handen.

Santa Lucia med sin blinda mor Eutychia. Bläckteckning av Tommaso Minardi början 1800-talet

Lucia föddes i en rik familj som dotter till en grekisk mor vid namn Eutychia och en romersk patricier. Hennes far dog emellertid när hon var fem år gammal och hon blev uppfostrad av sin mor. Redan som liten skall hon ha avlagt kyskhetslöfte, vilket hon dock inte berättade för någon.

När Lucia blev äldre lovade modern bort henne till en bonde. Den förtvivlade flickan lyckades emellertid försena förlovningen och bad till Gud att han skulle hjälpa henne. Då blev hennes mor sjuk i blödarsjuka som ingen lyckades bota. Lucia övertalade därför modern att vallfärda till Catania och helgonet Agatas grav.

Den heliga Agata med sina två avskurna bröst

Agata hade som ung flicka genomlevt ett liknande trauma som Lucia. Kejsare Decius förföljde de kristna på 250-talet och han hade fått veta att den rikaste och vackraste flickan i Catania också var den ivrigaste bland stadens kristna. Hon greps därför av Siciliens ståthållaren Quintinianus. Under hela vägen till domstolen där hon skulle förhöras, bad hon Jesus om kraft att härda ut till slutet.

Ståthållaren greps av begär efter den vackra flickan och lovade att frige henne om hon gick med på att bli hans brud. Agata vägrade och avvisade honom med orden: ”Jag är kristen och har min brudgum i himmelen.”

För att få Agata att ge efter fängslade den efterhängsne henne hos en kvinna som drev bordell. Bordellmamman fick i uppgift att bryta ner Agata, men misslyckades och skickade flickan obruten tillbaka till hennes friare, som i sin vrede och frustration inledde en fruktansvärd tortyr.

Sankta Agata torteras

Agata spändes fast i en sträckbänk och man lät skära bort hennes bröst. Sedan vred man hennes armar och ben ur led och brände henne över hela kroppen med facklor. Under natten efter tortyren visade sig aposteln Petrus för Agata och tröstade henne och helade hennes sår. När Quintinianus nästa morgon fick se en återställd Agata blev han ursinnig. Han lät täcka golvet med glödande kol och vassa skärvor och befallde att Agata skulle vältras där till döds.

Just då utbröt en jordbävning som avbröt tortyren och den halvdöda flickan kastades i en mörk och kall fängelsehåla. Där bad Agata: ”Herre, det är nog, tag min själ!” och därefter avled hon. Året var 252 efter Kristus.

Ryktet om Agatas helighet spred sig och det var därför som Lucia ville besöka henne och få hjälp och tröst i sina egna svårigheter.

När Lucia och modern kom fram uppenbarade Agata sig för Lucia och sade “Varför ber du mig om något du själv kan ge din moder? Din tro har botat henne!” Modern blev frisk, och lovade Lucia att inte gifta bort henne till någon man. Friaren kände sig kränkt och angav henne för ståthållaren till kejsare Diocletianus, som ville göra sig av med de kristna.

Lucia blev arresterad och torterad men förlorade inte sin tro på Gud. Hon dömdes, precis som Agata, till att bli glädjeflicka på en bordell. Hon sade då att eftersom hon inte gav sig frivilligt skulle hennes kyskhet vara dubbelt värd. När hon åkte genom staden till bordellen på ett spann bakom oxar, frös spannet fast i marken och gick inte att rubba. Hennes väktare hällde då kokande olja på henne men hon blev inte skadad. I sin desperation körde någon ett svärd genom halsen på henne men inte heller då dog hon.

Lucia överlevde misshandeln och dog först då hon fått den sista smörjelsen lämnade hon jordelivet.

Santa Lucias sarkofag i kyrkan San Geremia i Venedig

Lucias reliker förvarades i kyrkan Santa Lucia i Venedig. Kyrkan revs 1861 för att bereda plats för järnvägsstationen och relikerna flyttades till den närbelägna kyrkan San Geremia där de fortfarande finns att beskåda. Venedigs järnvägsstation bär idag helgonets namn: Venezia Santa Lucia. I Syrakusas katedral på Sicilien kan man beskåda en av hennes underarmar.

Som nämnts firas Sankta Lucia i Italien den 13 december varje år liksom vår egen ”lusse”. Över tiden har ”lusse”, kossan med ljus i hornen och Lucia från Sirakusa växt ihop till en enda figur; Sankta Lucia, en ung vacker flicka med ljus i håret som skrider fram som en ande och inte säger något medan hennes följe melodiskt och lågmält sjunger hennes lov.