KAFFE FÖRBJUDS
MÅTTET ÄR RÅGAT
Mordet på Gustav III 16 mars 1792
Då Gustav III dog, två veckor efter de mördande skotten på operabalen i Stockholm våren 1792, var hans son och tronföljare Gustav Adolf endast 13 år gammal och omyndig som regent. Därför tillsattes en förmyndarregering, under hans farbror hertig Karl, men under stort inflytande av greve Gustaf Adolf Reuterholm. Den senare, som var den verklige regenten under de år Gustav Adolf var omyndig, förde en mycket sparsam politik och tvingade både fint folk, borgare, bönder och allmoge till indragningar i sin levnadsstil.
Kopparstick av Gustaf Adolf Reuterholm (Nr 217) Se hans antavla här.
Reuterholm skickade ut skrivelser till landets alla hörn där lät han folket förstå att det fanns en allmän önskan att den yppighet och det överflöd som stigit till synnerlig höjd, måtte hämmas och avläggas, men att däremot en för alla nyttig måttlighet och sparsamhet beivrades.
Som goda svenskar skulle vänner och grannar sluta överenskommelse om att sluta konsumera vad helst som kunde tyckas vara överflödigt och umbärligt, speciellt utländska varor. Det påpekades från de högre makterna, som redan då viftade med pekpinnen över folk och fä, att konsumtionen av varor från utlandet gjorde oss till utlänningarnas skattetjänare.
Folket upplystes också, i all välvillighet, av makthavarna att när folket upphörde med konsumtion av utländska varor hjälpte det inte bara den svenska ekonomin utan bidrog också till ett större välbefinnande för dem själva.
Broddetorps gamla kyrka tecknad 1690 av Johan dä Peringskiöld
I Broddetorp, liksom i andra församlingar, avsade sig både prästerskapet, med kyrkoherde Johan Peter Rhodin i spetsen, såväl som andra ståndspersoner i församlingen samt deras hustrur och barn allt bruk av dyrbara och kostsamma utländska varor, speciellt klädesplagg. Dock skulle man få fortsätta att nyttja de utländska plagg man redan ägde.
Då grannar och vänner antingen för ro skull eller för ”oundvikliga” högtidliga tillfällen träffades och då kom i åtnjutande av förplägnad, vare sig mitt på dagen eller på kvällen, skulle antalet rätter begränsas till högst tre eller fyra, samt endast sådana dryckesvaror förtäras som producerades i landet. Alla utländska likörer skulle förkastas och försvinna ur hemmen.
I Sverige fick kaffet sitt genombrott på 1700-talet © Bridgeman IBL
Vid de så ofta förekommande eftermiddagsbesöken skulle det ytterst skadliga kaffedrickande upphöra i vetskap om att detta ruinerat mången både till hälsa och förmögenhet. Kaffedrickande hade under de ett hundra år som drycken funnits i Sverige utvecklat sig till en exklusiv eftermiddagsdryck för de välbeställda. Även om kaffet förbjöds redan 1756 fortsatte de priviligierade att åtnjuta detta svarta guld vid sina samkväm.
Även menige mans hustrur, döttrar och pigor skulle avsäga sig bruket av all utländsk produktion, såsom dyrbara sidentygsmössor, kostsamma silkeskläder, sidenband och spetsar. Även dyrbara färger som coccinell (en röd färg som ficks av insekter) och indigo (en blå färg som fås av en blomma) skulle förbjudas. Bomull och turkiskt garn skulle inte användas för att tillverka tyger.
Männen, deras söner och drängar, skulle vara tillfreds med kläder tillverkade av hemmagjort grått eller melerat tyg utan några kostbara färger, samt att använda hakar och hyskor i stället för importerade knappar, spännen och beslag.
Bondbröllop på medeltiden
Överhögheten påminde även allmogen om att det numera var ”överenskommet” att stora och långsamma bröllop, som ju orsakade mycken kostnad och dryga utgifter, skulle begränsas till två dagars festande, varefter gästerna, med undantag av den närmaste släkten, skulle avlägsna sig.
Maten vid bröllopet skulle begränsas till fyra rätter, vari dock icke enkel mat, gröt och kakor var inräknade, och inte heller drycker och brännvin. Seden med ”skålpeng”, det vill säga att under mycket buller och bång samla in pengar till brudparet, skulle inskränkas till det yttersta.
Överflödiga måltider vid begravningar blev genom en kunglig förordning förbjudna.
Sveriges förmyndarregering med Reuterholm i spetsen ansåg även att den gamla seden att en havande kvinna tog med sig ett större antal ogifta och gifta kvinnor till kyrkan för att hon skulle bli välsignad inför sitt förestående födande, var överdriven och därför alldeles för dyr. Antalet medföljande kvinnor begränsades till fyra.
Tobaksrökning på 1600-talet
Tobaken förorsakade stora utgifter inte bara för staten utan även för den enskilde och därför beslutades det att endast den som var över 25 år skulle få använda tobak. Den importerade sjöskumspipan förbjöds likaledes.
I allra störst välvilja och med stor vältalighet fick Reuterholm det svenska folket att underordna sig statens behov av att spara pengar och kanske medförde det ett nyttigare liv, vem vet…