ETT SLAVKONTRAKT

Fotomontage torp och herrgård
De stora godsen eller herrgårdarnas underlydande benämndes ”gossara”. Man brukade även omnämna dem efter den gård, under vilken de hörde, såsom ”bjeirttorpara”, ”hovskera”, ”sjötorpara”. I anförda fall syftar namnen på Bjärtorp, Stora Hov och Sjötorp. Bjärtorp och Stora Hov var gårdar som låg i Tråvad-Fyrunga socknar medan Sjötorp låg i Larvs socken i Västergötland.
Torp under gården Melltorp Hova socken i Västergötland Torparen Carl Olson med sin hustru och barnen Hilding och Ester Foto Gustav Heurlin
När en dräng och piga kommit överens om att gifta sig, hörde de sig för efter ett ledigt torp eller om de hade lite egna medel byggde de ett torp på socknens utmark. Om han tog upp sitt torp på någon annans mark var han tvungen att göra ett torparkontrakt med ägaren. Detta var i princip ett diktat från bondens sida och alla skyldigheter låg på torparen. Så kunde det till exempel förutom själva dagsverksskyldigheten, stipuleras att torparen inte fick jaga, hålla getter och hästar, inte fick samla in hö och halm från ängarna eller ta löv i skogen. Torparen var skyldig att omsorgsfullt vårda byggnaderna, åkrarna och ängarna, samt stängslen runt desamma. Ingen fick flytta in på torpet utan herrskapets godkännande. Torpare och hans familj skulle leva ett ”ordentligt, nycktert samt stilla lefverne”. Alla eventuella avgifter skulle givetvis betalas av torparen.
Ett exempel på ett sådant kontrakt finns längst ner i berättelsen.

Backstuga vid Linnabacken Bälstorp Torsås socken i Småland. Kvinnan på bilden var 82 år och hade bott i stugan sedan hon vid 22 års ålder gifte sig
När den före detta drängen fått ett eget torp bytte han drängtjänsten mot dagsverksskyldigheten under någon herrgård eller större gård. Med ett ”tredarstorp” kunde han fullgöra ”harrgållsrätten” under tre veckodagar och uträtta sina egna göromål under de tre återstående. Många, och väl de flesta, förblev sittande på sina torp, så länge hälsa och krafter stod dem bi, för att på äldre dagar flytta in i någon backstuga på sockenallmänningen eller i bästa fall till någon son eller dotter, där de blev inhyses.
Det fanns även en och annan torpare, som arbetade sig fram till bättre samhällsställning. Efter att ha arbetat som dagsverkare på en gård eller flera gårdar under några år, övertog han kanske en arrendegård, och var lyckan med, blev han med tiden ägare till egen gård och därmed självägande och självständig, en ”fri man”.

Torparfar Anders Larsson vid huggkubben
TORPARKONTRAKT
Emellan undertecknad och Anders Andersson som äger att bruka Torpet emot följande villkor och skyldigheter.
1) Från torpet utgöres 3 karldagsverken i veckan året om, efter den tur genom häfd öflig varit, och från den 24 april till den 24 oktober 2 kvinsdagsverken i veckan samt efter budning 9 kvinsdagsverken under bergslen i stället för ottetröskning, jämte vintertröskdagsverke. Vidare utgöre från torpet spånad af ½ Ltt blånor postföring i tur hvarje 3:dje vecka genom fullt pålitlig person. Årligen rengöres karet i Badstugan med ett (1) hjelpdagsverke om dagen, lämnas 1/4 T:na Enebär och 8 K:no lingon. Ävensom är torparen skyldig att efter bud, utgöra mans- eller kvinsdagsverken mot betalning som af mig bestämmes samt biträda vid Byk, Bak, Skurningar, Slagt m. m. med hjelpdagsverke, då maten erhålles, och utgå dessa sednare hjelpdagsverken ej efter det tur genom häfd varit eller tur torparen emellan utan endast efter bud och mitt gottfinnande.
(2) För varje, efter erhållit bud eller å utsatt dag och tid försummat dagsverke utgöre ett halft straffdagsverke utom och i likhet med det försummade. Till dagsverkens utgörande får ej framsändas andra än välfrejdade och arbetsföra personer som av mig godkännas. De medhafda efter bud nödig verktyg såsom Yx, Lia, Räfsa, Spade m.m. Beten bör emotagas der sådana kunna utdelas och fullgöras vid äfentyr att det bristande skall å förstkommande fridag af den försumlige fullbordas utan ersättning.
(3) Det åligger torparen att utan dröjsmål fortskafta dagsverksoch andra bud torpen och gårdarna emellan.
(4) Torpets byggnader vidmakthålles och åker och äng bör af torparen omsorgsfullt vårdas och årligen förbättras samt stängsel kring desamma i godt skick underhållas. Der stenrör och jordstenar i åkern finnas böra dessa företrädesvis borttagas och i stenmur läggas. Tre gärden bör för jordbruket bibehållas.
(5) Till årligt behof af brännved, löftägt och stängselvirke får torparen hugga endast mot utsyning. I äng-och betesmark är torparen deremot skyldig verkställa röjdning enligt min föreskrift. All fällning och svedjning, flåhackning och bränning samt trädeslyckors intagande utan mitt serskildta tillstånd vare förbjudet.
(6) Torparen eller dess folk får ej från torpet bortföra eller förskingra någon slags skogseffekt, hö, halm eller gödsel vid påföljd att detsammas värde till mig fyradubbels ersätta.
Detta gäller äfeven om torparen utan utsyning toppar eller nedfäller löf- eller barrträd.
Det hö eller halmfoder som vid af trädet finnes vid torpet skall hembjudas åt jordegaren som är berättigad att inlösa detsamma mot hälften af då gällande markegångspris.
(7) Torparen har ej rättighet att å egorna idka jagt. Hästar, bockar eller getter får ej å torpet framfodras eller betas. Ej heller får han utan mitt särskilda tillstånd låta någon dit inflytta eller mantalskrivas.
(8) Den av mig införda arbetsordning ställer sig torparen till noga efterrättelse. Lydnad, ett höfligt bemötande och ett noggrant uppfyllande av detta kontrakt, vid äfentyr af kontraktets förlust utan fardag och att såväl torparen som hans hustru, barn och tjenstefolk förer ett ordentligt, nycktert samt stilla lefverne, och gäller i sådant fall detta kontrakt, som ej får lagfaras, till dess laga uppsägning å någondera sidan sker.
(9) För alla onera och utskylder, af hvad namn de vara eller blifva må, ansvarar torparen.