I DAG ÄR DET

DEN 7 DECEMBER

ANGELA OCH ANGELIKA

Syskonen Angela och Louise, döttrar till Fanny och Christoffer Bauer, Jönköping runt 1880. Jönköpings Läns Museum

Kvinnonamnet Angela är en italiensk form bildat av det latinska ordet 'angelus' som betyder budbärare, ängel. Det kan också vara en kortform av Angelika. Det äldsta belägget för namnet i Sverige är från år 1868. Namnet var som populärast under 1960- och 1970-talen.

Det finns knappt 4000 kvinnor som heter Angela i Sverige.

Angelika eller Angelica är ett kvinnonamn bildat av latinets 'angelica' (den änglalika).

Namnet Angelika har funnits i Sverige sedan början av 1800-talet. Det var som populärast under 1970, 1980- och 1990-talen.

I Sverige är ungefär 15 000 kvinnor detta namn.

FADERN

Soldattorp utanför Borgunda

För rote nr 315, Ornunga Ryagärde, tjänade under 1830- och 1840-talen soldaten Johan Nätt. Denne var född i Spångakil 1813 och övertog hemmet efter fadern Pehr Svensson. När Johan blev soldat hade han soldattorpet på Ryagärde i sambruk med Spångakilsgården.

Ornunga socken låg inom det område som kallades Stora Svältan. Där var hembränneriet på denna tid mycket utbrett. Brännvinet flödade från morgon till kväll och detta blev soldat Nätts olycka. När spriten upptog det mesta av hans vakna tid hann eller klarade han inte av att sköta jordbruket som då förföll. När han dessutom blev avskedad som soldat på grund av onykterhet stod han utblottad med hustru och fyra barn, vilket medförde att han blev tvungen att lämna torpet ifrån sig och flytta till en backstuga med det vackra namnet Västra Blombacka. Tyvärr låg idyllen nog bara i namnet, för Johan söp och barn och hustru fick lida.

Barnen tvingades ta arbete som vallhjon eller barnvakter långt innan de var tio år gamla.

Trots fattigdomen fortsatte Johan att supa lika omåttligt och drack allt han kom åt. En februarinatt 1860 hade han varit på ett grannställe och fått i sig mycket sprit och blivit ordentligt omtöcknad. Då han skulle gå hem i den yrande snöstormen på natten, såg han inte, förblindad av alkohol och snö, sin lilla stuga, utan gick långt förbi denna, tills spriten tog krafterna och orienteringen ur honom. Han föll tungt i den kalla snön och blev liggande oförmögen att ta sig upp. Vinden, snön och kylan hade snart tagit alla krafter ur den druckne mannen och han frös ihjäl inte långt från sitt hem. Hans döda och stelfrusna kropp gömdes under den fallande snön och hittades först efter en månad, när den begynnande vårsolen börjat smälta de tjocka snölagren.

I dödsboken angavs det: ”före detta soldatbonde vid Trollö tidigare Spångakil död 20 feb i Trollö hage på marken där han anges ha blifvit liggande i yrvädret och der han påträffades d 24 mars”.

Spriten på Svältorna skördade ytterligare ett offer och ännu en soldat och torparhustru blev utan försörjning och make.

Tre små flickebarn och en yngling fick växa upp utan en far som tog hand om dem och gav dem att äta när de var hungriga.