DÖDAD AV GALLFEBER
Bolum Stommen
Kajsa Persdotter föddes mitt i sommaren 1802 i Bolum, strax norr om Broddetorp vid Hornborgasjön. Hon gifte sig när hon var 17 år gammal med den fyra år äldre Jonas Andersson. Båda kom från välbärgade familjer som ägde ett flertal hemmansgårdar. Jonas var från en fin gammal Broddetorpssläkt och kom att bli framstående och i alla avseende mycket betrodd och blev därför med tiden både nämndeman och kyrkovärd.
Paret hade det alltså gott ställt och belönades även med ett antal barn, både flickor och pojkar, så familjen verkade ha det bra.
Hur perfekt allt än verkade vara, så hade båda dock sina respektive svaga sidor. Jonas kunde vara mycket hård och hetsade lätt upp sig och tog till överord och ibland även hårdhandskarna. Kajsa drabbades av ”brännvinssjukan” och hade för vana att ta sig ett och annat glas för mycket.
Kajsa söp långt upp i medelåldern, men när hon närmade sig 50-årsåldern lyckades hon få kontroll över brännvinsbegäret och slutade att dricka helt och hållet. Sommaren 1853, tog dock begäret överhanden igen och hon började supa sig redlös. Det berättades att hon ”överlustade sig med starka drycker och därigenom ådrog sig en åkomma liknande fallandesjuka” (epilepsi). Hon blev med andra ord redlös och okontaktbar.
Brant vindstrappa
Vid middagstid den 17 oktober, då Jonas var bortrest, hade Kajsa berusat sig och i ”överlustat” tillstånd gått uppför den tre och en halv meter långa vindstrappan i hemmet på gården Stommen i Bolum. När hon var nästan uppe på översta steget vacklade hon till och föll handlöst nerför den branta trappan. Längst nere vid foten av trappan slog hon huvudet i en stenhäll och domnade av.
Husets piga Kajsa Nilsdotter och dennas mor Anna Håkansdotter, som varit sysselsatta i köket och hörde bullret, skyndade till och fann matmodern ligga orörlig nedanför trappan. De båda bar henne försiktigt till hennes säng och bäddade ner den avdomnade kvinnan i denna. Cajsa rörde sig inte och var som död i sängen.
I skymningen kom Jonas hem och när han fick veta det inträffade blev han rasade och rusade in till hustrun. Han gav henne ett våldsamt slag med sin piska, som han höll i den smala ändan. Skaftet med en kraftig knot träffade hustrun i huvudet. Hon vaknade till av slaget och skrek våldsamt av smärta. Makarna började gräla högt. Jonas slog henne då ett flertal gånger med piskan tills hustrun blev tyst och föll tungt på golvet där Jonas lät henne ligga livlös.
Vid middagstid dagen efter dog den 52-åriga Kajsa Persdotter.
Händelsen blev anmäld till länsman av en ”god vän”, varpå Jonas blev förd till häktet. Liket efter hans mördade hustru obducerades därefter och man fann att hon dött av blodutgjutning i huvudet orsakat av mannens misshandel.
Valle härads tingshus i Skärv. Foto Sanfrid Welin 1926
Jonas Andersson dömdes av rätten att erlägga full mansbot (böter för att hindra blodshämnd) med 100 riksdaler. Denna bot skulle fördelas mellan kronan, häradet och åklagaren. Den dömde skulle även ersätta kostnaderna för målets handläggning samt en söndag undergå så kallad ”uppenbar kyrkoplikt”, det vill säga tvingas att ställa sig på pliktpallen längst bak i kyrkan och offentligt erkänna sitt brott, uttrycka sin ånger och be om förlåtelse. Där skulle han stå under hela gudstjänsten tills prästen vid gudstjänstens slut gav honom ”avlösning”, det vill säga förlåtelse för hans synder. Själva mansboten var säkert inget större straff för Jonas för han var en av traktens förmögnaste män, men att behöva stå inför den församling som han själv, ofta varit i överlägsen position till, gjorde säkert betydligt mera ont.
I rättens utslag hade utom det anförda även stipulerats att svaranden i väntan på hovrättens fastställelse av domen skulle återförpassas till länsfängelset, men han slapp från detta genom att ställa av rätten godkänd borgen.
Broddetorps kyrka 1924
Jonas Andersson upplevde emellertid icke hovrättsutslaget utan avled natten innan han skulle ställa sig upp i Broddetorps kyrka och erkänna sin skuld och be om församlingens förlåtelse.
Dödsorsaken var gulsot, även kallad gallfeber. Kanske hade sjukdomen brutit ut för att han efter rättegången uppsökt sina dryckesbröder och tillsammans med dem hängivit sig åt ett oupphörligt supande, precis det han velat straffa sin hustru för.
Eller så var det den döda hustrun som gav igen genom att reta gallfeber på maken så att han dog.
