KALLE PÅ KLINTEN.
Ruinen efter torpet Klinten i Gundlered Ornunga
I Gundlereds by i Ljurs socken fanns det förr nio torp. På ett av de nio torpen bodde en gammal soldat som hette Petter Ekman. Petter och hustrun Elin hade tio barn. Sonen Gustav drev några år smidesrörelse på arrenderad tomt i Korpås. Alexander började den tillverkning av lantbruksmaskiner som sen kom att få heta Ljurhalla Tröskverksfabrik, trots att den inte alls låg i Ljurs socken, utan i Ornunga.
Sonen Karl övertog torpet Klinten som låg på faderns mark. Han var en i hög grad eftersökt och uppskattad dagsverkare på den närbelägna gården Korpås. Särskilt var han övermåttan flink med sin lie. Ryktet att göra två mans arbete var han själv mycket angelägen om att upprätthålla. Sak samma när det gällde mejandet vid sädesskörden.
”Jag kommer”, kunde han säga, ”men får jag inte två upptagerskor går jag hem igen”.
Havreslåtter på Hallavadet i Ornunga socken
På det villkoret hade han en dag inställt sig i Korpås. Men på något sätt så snärjde det till sig i sista stund, så det fanns bara en upptagerska till hans förfogande, nämligen ”Dala Rika”. Hon var dock lika känd på sitt håll för otrolig raskhet och uthållighet, då hon satte den sidan till. ”Dala Rika”, som egentligen hette Johanna Fredrika Dahl, var dotter till soldaten Lars Dahl på Mellomgården i Ornunga och halvsyskon till Anders, som dog i en mordbrand på Mellomgården när han var fyra år gammal. För det fick förövaren Gustaf Kvick betala med sitt huvud på galgbacken i Mörlanda 1845. ”Dala Rika” var gift med ”Arabissen” som berättas om på ett annat ställe här i boken.
På sädesfältet brummade Kalle och ville gå hem då han inte ansåg sig värdig någon av de upptagerskor som fanns tillgängliga, inte heller Rika. Man enades dock om en kompromiss. Kalle skulle börja slå, men om det visade sig att Rika blev så mycket efter att det hindrade honom i arbetet, skulle någon av de andra mannarna avstå sin upptagerska och lämna över henne till Kalle.
”Om, ja”, sa Kalle och satte i gång i med lien.
Rika följde honom hack i häl. Snart kastade Kalle av sig den varma rocken. Rika fortsatte envist att följa honom tätt inpå. Kalle svettades och slängde av sig västen. Det hjälpte inte heller. Han försökte öka tempot ännu mer, men Rika följde honom hack i häl. Så höll de två arbetarna på och jagade varandra, utan att Kalle förmådde nå det försprång som hon trodde sig vara kapabel till.
Han blev mer och mer irriterad, men när naturen trängde på var han ändå tvungen att göra ett litet avbrott för en viss förrättning, som skulle gå fort att ordna. Rika var snabb att kommentera Kalles påtvingade paus:
”Det är bäst Kalle kastar av sig byxorna med”, lät då den omöjliga Rika, ”så slipper han att sinka sig på detta vis.”
Den gången fick Kalle så att han teg och Rika kasserade hem dagens bästa poäng.
Arabissen och ”Dala-Rika”
Så blev ”Dala Rika” sädesfältets okrönta drottning.
