“STINES-LARS”

Torpet Ledet och ”Lotta på Ledet”

På Petter Olofsson, ”Kala-Petters”, ägor söder om Iglabosjön i Ljur låg ett torp, som hette Ledet. Det hade hört till Iglabo och varit belagt med en så hård dagsverksskyldighet som två dagar i veckan. Kalle och Kristina som berättas om i ”Ledsbackabarnen” var födda på detta torp. Läsa deras fruktansvärda berättelse här: www.iglabo.se/b52.

Alldeles bredvid Ledet fanns ett litet område som kallades Thån, eftersom det var så magert att det var svårt att hålla djur där. Andra hälften av 1800-talet bodde här i den gamla backstugan, som var rucklig men nödtorftig stod kvar på platsen, Lars Pettersson, alias ”Stines Lars”, född 1826 på torpet Gärdet.

Backstugan Olofstorpsstugan Herrljunga Foto Erik Björnänger Vänersborgs museum

Lars var en lång man, varför han hade en viss svårighet att komma in i sin stuga, vars dörr endast var omkring en meter hög. Han var gänglig och tunn, som man blir när man har för litet att äta. Utåt ville han dock visa upp sig som en värdig man och därför uppträdde han alltid i en gammaldags hög hatt när han väl lämnade sin stuga.

I 50-årsåldern slutade Lars med att arbeta. Han räknades för att vara sjuk, men förmodligen berodde kraftlösheten på att han hade för litet att äta. Han låg för det mesta påklädd på sängen.

Han hankade sig fram genom att leva på allmosor. Lars hade all tid i världen, eftersom han varken arbetade eller hade ett torp att ta hand om, men ändå försummade han att tvätta sig, och han var därför mörk i skinnet.

Om han var mindre noga med att vårda sin yttre människa, så var han desto mer noga med att tillfredsställa sina andliga behov. Han läste nästan ständigt uppbyggelselitteratur, som han lånade på grannställena Korpås och Iglabo. Båda var i slutet på 1800-talet centrum för den religiösa väckelsen i bygden. På en trebent stol framför sängen hade han biblioteket.

Han var enligt uppgift ”en snäll och gudfruktig man”.