AUGUST PÅ KALLÅSEN
En man med oxe och kärra på gården Spångakil i Ornunga i slutet på 1800-talet
När Elias Bryngelsson från Spångakil i Ornunga gifte sig som 23-åring med den ett år äldre Christina Nilsdotter fick paret ta över hennes fädernegård Ryagärde i samma socken mot att de också övertog skulderna och dessutom lämnade ett årligt underhåll till säljarna. Hustrun Christina kom från en familj som var drabbad av olyckor och elände. Bland annat hade hon en nio år yngre bror, Petter, som avrättades för rån på Vårgårda Herrgård 1828.
Skulderna på gården blev emellertid så stora att de snart kom på obestånd. De måste då lämna gården. Enligt vad som påstods berodde detta på ett intrigspel av en granne, Andreas Larsson. Denne satte sig i besittning av gården och Elias, blott 34 år gammal och med en stor familj, fick flytta därifrån och bygga sig en liten stuga i stället.
Det nya hemmet fick namnet Kållås, den kalla åsen. Christina dog inte lång tid efter detta och lämnade Elias ensam med fem små barn.
Elias var en duktig arbetare och han var särskilt skicklig och erfaren i att välva källare och broar.
Barnen flyttade till Amerika, det ena efter det andra. De skickade även en biljett för atlantfärden till fadern, men denne kunde inte slita sig från sitt torftiga hem och strax innan det var dags att åka skickade han tillbaka biljetten och lämnade även tillbaka det redan uttagna flyttningsbetyget.
Gustaf Fröding med sitt karakteristiska skägg
Endast sonen August, född 1836, stannade hemma. Han saknade inte direkt begåvning, men var inte särskilt intresserad av arbete utan förhöll sig passiv till det mesta. Han var kraftigt byggd med ovanligt rik hårväxt och ett väldigt ”frödingsskägg”. Under sitt arbete ute på järnvägsbyggen hade han skaffat sig ett litet bibliotek, som han hellre ägnade sig åt än att lägga räls.
Han var en framstående expert på trolltyg och skrock och hade god reda på hur trollen levde sitt liv i det närbelägna Bratteberget. Med obskurantens goda tro hade han också samlat spökhistorier i mängd och hade själv upplevt en hel del, sedan fadern dött. Den gamle hade regelbundet återvänt om nätterna och då återgått till sina gamla sysslor inom- och utomhus, vartill hörde att av och till ruska upp sin lättjefulle son, som oftast struntade i att vårda sig själv.
Ryggåsstuga från Tämta, flyttad till Ornunga museum. Takbeläggningen typisk för orten och tiden
August utförde en del nyodlingsarbeten i närbelägna Korpås, men det blev aldrig mycket gjort för honom. Han var mer intresserad av sina spökhistorier och böcker än grepe och spade.
Så brann stugan ned med biblioteket och allt. August tvingades flytta till fattigstugan i Ornunga i början på 1880-talet och blev en av traktens sista verkligt hjälplösa fattighjon. Därmed blev det tyst på den kalla åsen men kylan fortsatte att plåga August, men då som ensam i fattigstugan. Detta blev hans ”hem” i nästan 40 år, innan han blev skickad på ”socknen”. 1924 dog han ensam och utan ett eget hem.