”RYSS-ANNA”

Ett fattighus

I Ornunga socken på gården Ryagärdes mark låg torpet Ryet. Stugan flyttades senare över på den närbelägna gården Spångakils ägor och det byggdes en fattigstuga på samma plats. Här hade en stor familj dragit sig fram. Fadern Johannes var född 1795 och modern Ingeborg 1797. Av de 10 barnen som familjen fick var endast två kvar i den lilla stugan, när Oskar Lidén, som senare kom att bli en viktig författare och bygdehistoriker, växte upp på närbelägna Korpås. Det var, Anna, född 1819, och hennes psykiskt defekta och elva år yngre syster Stina. 

Anna, gemenligen kallad ”Ryss-Anna”, var en mycket verserad kvinna, som varit med om åtskilligt. Hon hade fått två barn utan att ha varit gift. Vid det ena tillfället hade hon låtit ”kyrktaga” (tacksägelse för barnet) sig som hustru till en bondson i trakten, Svante Gustafsson i Sjölid, och därmed sluppit ifrån smäleken att behöva registrera sig som ogift moder, men bedrägeriet blev upptäckt.

”Gösta i Sjölis” trolldomsattiraljer

Denne Svante Gustafsson var son till den i trakten berömd trollkarlen ”Gösta i Sjöli”, vars egentliga namn var Gustav Nilsson. Han bodde i en backstuga i Ornunga kronopark. När kronoallmänningen upphörde på 1830-talet fick torparna som bodde i området erbjudandet att få sina torp mantalsatta. Gustav Nilssons far antog erbjudandet och torpet kom att bli 3/32 mantal Sjölid. Gustav övertog torpet efter sin far. Han botade sjuka, både människor och djur, med stor framgång och han blev mycket anlitad. Han var också känd för att kunna sätta sjukdom och annat ont på folk. Han var något av en fjärrskådare som kunde ta reda på försvunna djur och andra ting. Det sägs också att han hade förmåga att förställa synen på folk så att de såg vad han ville att de skulle se.

Det berättas bland annat om en person i Landa som hade blivit av med ett par hästar. Hur han än letade kunde han inte hitta dem. Han gick då till ”Gösta i Sjöli”. Denne ritade en skiss som visade hur han skulle gå för att hitta dem. Han gick sedan som Gösta ritat och fann hästarna betande på en äng. Göstas trolldosa finns numera att beskåda på Ornunga hembygdsmuseum.

Låt oss återvända till ”Ryss-Anna”. Andra gången hon fick ett ”oäkta” barn kunde hon inte komma med samma list, utan i stället fick hon leva med en anteckning om sitt bedrägeri i kyrkböckerna och denna fanns kvar så länge hon levde.

 Ljur Västergårdens parhus sen 1700-talet

Sonen Alfred föddes i närbelägna Ljurs socken medan Anna arbetade som piga på Västergården i samma socken. Det antecknades i födelseboken för Ljur: “Anna Johansdotter son Alfred f 17/6 1847, bor vid torpet Ryd vid Korpås i Ornunga sockenmark men är skatteskriven som piga hos änkan Brita Nilsdotter i Ljurs Västergården. Barnet är född i Ornunga socken på Ryd, döpt i Nårunga socken, modern är nu skatteskriven i Ljurs socken”.

Redan då hade man tydligen problem med byråkratin. Hon blev troligen hemskickad till Ornunga för att föda sitt barn, så att det skulle få hemortsrätt i Ornunga och att Ljurs socken därmed skulle slippa det sociala ansvaret för barnet.

 En brevbärare i slutet på 1800-talet

Anna kunde vara stolt över båda sina faderlösa barn. Sonen Alfred blev polis i huvudstaden och dottern Albertina gifte sig med brevbäraren i Alingsås, Anders Petter Svensson. Maken var alltså en betydande man med stor makt att förmedla goda och dåliga nyheter. Kom brevbäraren med goda nyheter var det honom man tackade och var nyheterna usla förbannade man sig över honom. Albertina och Anders Petter arbetade sig fram till bra välstånd och en son av deras nio barn blev med tiden en mycket förmögen man.

”Ryss-Anna” var vacker och älskvärd och såg även på äldre dagar riktigt bra ut. Hon sysslade med fintvätt och var gång det väntades smått i gårdarna runt omkring blev hon engagerad för några veckor. Oskar Lidén, författaren som var född på Korpås berättade: ”Vi höll henne med mjölk, och när det bakades eller slaktades fick hon gärna en smakbit. Hon hade en särskild förmåga att ge uttryck åt sin tacksamhet. Och en liten gengåva hade hon i regeln också i beredskap. Det var så roligt att springa dit. Hon hör till de människor som man erinrar sig med saknad.”

Ett övergivet torp får förfalla och återtas av naturen

Nu är hon borta sedan länge och hennes stuga jämnad med jorden, men hennes jordkällare vittnar om en tid då egen jord var en förutsättning för ett drägligt liv och då måttet för välstånd var att kunna äta sig mätt varje dag.