LAGOM ÄR BÄST

1883 hölls i en församling nära Borås ett nykterhetsmöte i avsikt att få en nykterhetsförening till stånd. Man diskuterade frågan, huruvida man skulle bilda en absolut eller moderat förening, men åsikterna var ytterst delade. De flesta tyckte dock att det skulle räcka med en moderat förening där viss konsumtion av alkohol skulle vara tillåten. De övriga menade dock att det enda som skulle få bukt med den omfattande onykterheten och de problem som gick i dess tunga fotspår och satte märken i människor för livet, var ett totalt och obevekligt förbud mot all konsumtion av alkoholhaltiga drycker.

Ordföranden vid mötet begärde att få en definition på ”måttlighet” innan man röstade om förslagen.

En i trakten mycket ansedd man i församlingen reste sig då hastigt upp och yttrade med myndig röst:

”I vardagslag anser jag måttligt att förtära: en »gök» på morgonen innan eller strax efter det man stigit upp, en sup till frukosten, två till middagen, en »gök» före aftonvarden och en »tuting» efter den samt sist efter kvällsmaten en »sängfösare». Vid kalas däremot får det nog vara litet bättre upp, till exempel vid en eftermiddagsbjudning: först en »gök», så ett par glas punsch eller vin, därefter ett par »tutingar», »helan», »halvan» och »ter-sen» till smörgåsbordet, samt ett eller ett par glas öl till måltiden. Får man då ock-så en »färdknäpp», anser jag det omåttligt att taga »sängföraren» sedan man kommit hem, såvida icke vägen har varit över en halv mil.”

De församlade männen, ty det var förstås bara män, som fick lov att bestämma i en sådan här viktig fråga, kunde dock inte enas om denna ytterst moderata definition, men kunde heller inte finna någon bättre, varför det beslutades att inte bilda någon nykterhetsförening. Mötet höll dock dörren öppen för att bilda en förening där absolut avhållsamhet från dessa ädla drycker skulle gälla, men det fick i så fall ske mellan dem som förespråkade en så bestämd och långtgående linje.