MORDET PÅ TÖNNES OXEHUFVUD
Hökerums herrgård Foto Erik Hultin 1928. Herrgården revs på 1980-talet men är numera uppbyggd igen
På kvällen den 23 november 1830 rånmördades den sextioettårige adelsmannen och ungkarlen Tönnes Oxehufvud i sitt hem på Hökerums gård mellan Borås och Ulricehamn. Tönnes, tillhörde den adliga ätten Oxehufvud (Nr 102). Han föddes mitt i sommaren 1769 som son till Adolf Göran Oxehufvud och Jeanna Andreetta Göthenstierna, som var gården.
Det sades om Tönnes Oxehufvud ”Han levde som en enstöring och lärer hava varit mycket originell, jagade och handlade med egendomar samt samlade en icke obetydlig förmögenhet.” Det berättades även många andra historier om Oxehufvud, bland annat om en sockenstämma i kyrkan då han satte sig på altaret. Prästen gick då fram till Oxehufvud och lade handen på axeln och påminde: ”Ned min herre, den tid är förbi då man offrade oxar på Herrens altare”.
Säby säteri
Gärningsmannen, drängen Sven Svensson, även kallad “Klämma Sven” från ”Klåmestorp” i Rångedala socken, hade hört talas om att Oxehufvud brukade röra sig med stora penningsummor och hade därför planerat ett tillslag mot honom.
För att avleda uppmärksamheten från det planerade brottet tände Sven Svensson först på ett annat säteri som tillhörde Oxehufvud, nämligen Säby gård på andra sidan sjön Mogden. Svensson trodde att alla på Hökerum skulle bege sig till Säby gård om det brann där. Han tände på ett stycke fnöske blandat med torr mossa, ved och stickor. Säteriet började brinna men elden tog sig inte riktigt förrän så långt fram på morgonen att torpare hade hunnit inställa sig på Hökerums gård, så även om Oxehufvud och hans tjänstefolk begett sig till Säby, så fanns det folk på den tilltänkta tillslagsplatsen.
Han fick överge sina planer om stölderna för tillfället men stannade kvar i trakten för att kunna genomföra tillslaget snarast möjligt.
På kvällen den 23 oktober stal han en kniv från torpet Svedjan under Tissås n och lade sig sedan att sova i en lada nära Hökerum. Senare på natten när det blivit tyst och lugnt på herrgården tog han sig in genom den olåsta dörren till huvudbyggnaden. Efter att han passerat ”förstufvan” gick ha in i köket där han dock inte fann något annat än mat och dryck. Han gick då tillbaka in i ”förstufvan” och där råkade han stöta till en tom säng. Oxehufvud vaknade av ljudet och rusade ut ur sitt sovrum endast iklädd nattskjortan. Adelsmannen, som var en stor och ovanligt fet man, fick tag i Svensson, som slet fram en kniv ur fickan och stack Oxehufvud totalt arton gånger i magen, bröstet och huvudet. Den allvarligt skadade mannen ropade på hjälp, men Svensson satte sin hand för hans mun, varvid den vettskrämde mannen bet honom, så att märken senare vid förhören kunde ses på förövarens hand.
Svensson gick in i den dödes sängkammare och hämtade ett lakan, i vilket han samlade ihop guld, silver och andra värdesaker till ett värde av 740 riksdaler och 12 skilling banko.
Tjänstefolket på säteriet hade vaknat och även kallat på folk från närmaste by och en dräng gick även in i herrgården, men när han stötte på inbrottstjuven och denna hotade att döda honom, drog han sig snabbt tillbaka. Svensson flydde därefter från brottsplatsen genom att hoppa ut genom ett fönster varefter han smög sig ned till sjön. Där stal han en roddbåt och rodde raskt över sjön Mogden. När han rodde i väg hörde folk i närheten plasket av årorna. Sven begav sig sen till Varnum, där han grävde ner en hel del av bytet på hemmanet Skabos marker.
Då brottet upptäcktes skickade man bud till vice länsman Ehrenqvist i Falskog. Han gav sig ut på jakt efter gärningsmannen tillsammans med kronorättaren Lars Andersson i Gravryd. Dagen efter mordet upptäckte lagmannen en person som kom gående med leriga och blodiga kläder och hans handelspåse som han hade gömt på torpet Nybo, hittades även, och då man visste vem som var ägare blev Svensson ytterligare bunden till brottet.
Den eftersökte greps och vid förhören där han var fängslad med halsjärn, livkjol och black runt hand- och fotleder erkände han både mordet på Tönnes Oxehufvud och mordet på knallen Jan Jansson från Bredared. Detta mord hade begåtts tio år tidigare. Stöldgodset återfanns efter Svenssons anvisningar om var det fanns.
Tingshuset i Väby Ås härad Foto Ylva Blank
Sven Svensson dömdes att mista sin högra hand och sen halshuggas och därefter steglas.
Sven Svensson dömdes att mista sin högra hand och sen halshuggas och därefter steglas.
Det skall ha varit folkvandring upp till avrättningsplatsen, där Klämma skulle halshuggas. Svensson som suttit på Älvsborgs fästning hade transporterats till Härna. Strax före avrättningen sprang en bonde om fångkärran med den dödsdömde och denne skall ha sagt: “Häpa inte bonne, det blir inget förrän jag kommer?’ I församlingsboken för Rångedala står det att den dömde hade maka och två små barn. Vad det blev av dem berättas inte.
Han avrättades 1831 på Ås härads galgbacke vid Nitta.