ÅTERUPPSTÅR EFTER 250 ÅR

Iglabo säteri sett från öster och med Iglabosjön i söder

Estlandskännaren major Carl Mothander berättade 1959 följande historia i Borås Tidning.

”En dag i början av maj 1872 anlände ett par äldre herrar till Iglabo. De var tydligen utlänningar, enkelt men gediget utrustade. De talade en slags underlig gammalsvenska och gjorde sig fullt förstådda. Sedan de sett sig om i trakten, uppsökte de länsmannen och dokumenterade sig med inrikespass utfärdat av länsstyrelsen i Älvsborgs län. Passet gav dem rätt att slå sig ned inom länet. Ena passets ägare bar namnet Harald Bengtsson, rysk undersåte, åtföljd av sin betjänt. Båda herrarna var från Estland. Harald Bengtsson, en man i 70 års-åldern, var en lång, smärt något böjd gestalt med fina, litet tärda drag. Han hade ett par stora, gråblå, vänligt sinnade ögon. Trots den enkla utrustningen märkte man genast herremannen. Hans stilla, fina och anspråkslösa väsen påverkade alla han kom i beröring med.

För länsmannen här på orten hade han berättat att hans släkt härstammade från Iglabo, men att den för mycket länge sedan utflyttat till Estland, när landet ännu var en svensk besittning. Nu på gamla dagar hade han gripits av längtan att få återse sina fäders hembygd. Han sökte nu en enkel stuga, där han och hans gamle vän och betjänt hoppades få tillbringa återstoden av sina liv. Med anledning härav befann sig de båda främlingarna snart installerade i en liten tom torpstuga på kullen väster om Iglabosjön. Stugan tillhörde gården Iglabo. En årshyra betalades i reda svenska pengar, liksom den anspråkslösa inredning som inköptes för ett enkelt hushåll.

De båda herrarna anpassade sig snart i sin nya omgivning och gjorde sig omtyckta av ortsbefolkningen. De bidrog också frikostigt med medel till fattiga och sjuka.

Den lilla torpstugan, liksom trädgårdstäppan, hade främlingarna snart ställt i ordning. Vid gott väder kunde man dagligen påträffa Harald Bengtsson sittande på något naturskönt ställe sysselsatt med ritblock och färgpennor. Ibland bytte han ritpennorna till akvarellfärger eller olja. Det lilla hushållet skötte betjänten, och båda levde enkelt på samma kost som grannarna i bygden.

Lika oväntat som de båda herrarna hade dykt upp på Iglabo, lika oväntat försvann de från trakten i början av september samma år.

Till torpet kom plötsligt en liten karavan av åkdon skakande fram på den knaggliga vägen. I en av vagnarna presiderade länsmannen, några andra herremän och ett par betjänter. Harald Bengtsson, som mottog på förstutrappan, omringades hövligt men bestämt av nykomlingarna. Ett livligt samtal på ett främmande tungomål utspann sig mellan Harald Bengtsson och de nykomna. Medan herrskapet förfriskade sig med lite filmjölk, packade Bengtssons betjänt ner en del klädesplagg och toalettsaker samt en tjock bunt med ritningar och tavlor. Med en resignerad axelryckning tog Bengtsson och en av herrarna plats i främsta åkdonet. Ekipagen satte sig i rörelse och de mystiska hyresgästerna försvann från trakten för alltid.

Vilka de båda främlingarna var, och vad detta plötsliga försvinnande betydde förblev en gåta för folket i bygden. Länsmannen, som kanske kunnat ge besked, teg som muren.”

GÅTANS LÖSNING

Alexander dä Igelström 1770-1855

Den ryske generalen Alexander Haraldsson Igelström, född 21 juni 1770 i Kerrafer och död 2 maj 1855 i Reval, nuvarande Tallin. Hans farfars farfars far var Harald Bengtsson som föddes 1604 på Iglabo och som adlades Igelström 1645. Tillsammans med hustrun Juliana Eleonora Douglas fick han 11 döttrar och 6 söner. Tre av döttrarna dog som små barn men de övriga 14 barnen levde till vuxen ålder.

Sonen Alexander Archibald, född 30 juni 1807 i Kuckers och död 21 december 1874 i Dresden, hade ingen lust att följa sin faders vilja eller gå i hans fotspår. Han ville bli konstnär, och dessutom hade han förälskat sig i sina systrars engelska guvernant, Jane Ambleton. En vacker dag 1824 var den 17-årige ynglingen försvunnen, och man lyckades endast spåra honom till Lybeck.

 

Igelströms familjegods Alp* i Jerwen (Järva) Estland ligger i byn Albu

Något år senare förolyckades den unga guvernanten, och när man skulle sända hennes kista samt hennes personliga tillhörigheter hem till England, fann man en bunt brev från den förrymde sonen. Jämte breven fann man också ett miniatyrporträtt i gouache av denne, ett osignerat konstverk, som röjde en mästares hand. Breven visade att ynglingen levde i Rom. Fadern hämtade nu hem sin son till familjegodset Alp, sedan denne lovat att göra sitt bästa för att motsvara Igelströmmarnas stolta traditioner.

Alexander Archibald blev rysk gardesstabsryttmästare och var med i fälttågen mot Persien och Polen för vilka han fick medalj.

Juliane Wilhelmine Gräfin von Bose 1728-1798

Han gifte sig 1840, också enligt faderns vilja, med en stormrik tysk grevinna, Marie Juliane Elisabeth Gräfin Bose, född 28 april 1817 i Dresden och död 11 augusti 1858 i Baden-Baden. De fick två flickebarn, Alexandra Anna Elisabet, född 10/9 1841 och död 23/6 1918, samt Elisabet Henriette, född 11/9 1843 i Dorpat.

Den äldsta dottern, Elisabet, gifte sig med Gotthard Henrik Leonard von Stryk till Kibbijerw.

Gotthard Leonard Henrik von Stryk

Sedan fadern dött 1855, tog Alexander Archibald avsked från sina ämbeten och flyttade bort från familjen och det stora godset Alp. Han levde sedan med en förtrogen estlandssvensk tjänare i en jaktstuga vid Finska viken. Under somrarna gav de sig ut på strövtåg vida omkring i Estland.

Från slott till koja

År 1872, när familjen inte på länge vetat, var familjefadern befann sig, lät man ryska hemliga polisen bedriva efterforskningar. ”Detta oöverträffade spaningsorgan” spårade de försvunna till en liten torpstuga i Iglabo i Ljurs socken.

Under sina sista år skrev greve Igelström sina memoarer, vari han skildrade ”sitt livs underbaraste sommar” i sin svenska hembygd, där han levat under sin stamfaders, Harald Bengtsson, namn. Memoarerna lät han försegla för 100 år efter sin död. Han avled i Dorpat två år efter sin resa till Sverige.

Under andra världskriget, då familjer och egendom skingrades, försvann såväl memoarerna som porträttet, men i slutet av 1950-talet dök det upp, och inköptes av en av Igelströms efterkommande på kvinnolinjen. Så löstes gåtan med de båda främlingarna i Iglabo.

Porträttet av Otto Heinrich Igelström var målat av den italienske mästaren Vincente Cammucini, anses det.

HUR LÖSTES GÅTAN

Benita von Wrangels mor Adolfine Elisabeth von Wrangel född von Toll

Som vi sett var det Carl Axel Mothander som berättade historien om Alexander Archibalds besök på Iglabo. Carl Axel var gift med Benita Mathilde Adda von Wrangell, en stor grevlig ätt i Estland. Benita var dotter till Gotthard Harald Adam von Wrangell och Adolfine Elisabet von Toll. Gotthards mor hette Sofia Juliana Alexandersdotter Igelström och var syster till Alexander Archibald.

Carl Axel Mothander hade alltså förstahandsinformation direkt från källan.

EPILOG

Iglabo sjön och mangårdsbyggnaden på hösten

Denna underbara historia kanske inte slutar här…

Tack vare hemsidan och mina berättelser har en direkt ättling till Harald Bengtsson tagit kontakt med mig här på Iglabo. Han heter Alexey Igelström och hans farfars farfars farfars farfars farfar var just Harald Bengtsson Igelström. Ingen person ur den adliga ätten Igelström har inte bott i Sverige sedan början på 1637 när Harald Bengtsson utvandrade till Livland, förutom förstås de få månader som Alexander Archibald Igelström bodde på ”Haralds kulle” 1872.

Nu vill Alexey komma tillbaka till sitt ursprung och få uppleva det vackra Iglabo.

________

* Godset Alp i Jerwen, Estland, på tyska kallas det Alp in Kirchspiel St. Matthäi, Jerwen:

Albu herrgård (på tyska Alp ) är den äldsta herrgården i Järva län och nämndes för första gången i skriftliga källor 1282. Fragment av medeltida väggar bevaras fortfarande i källaren i det nuvarande herrgården. Den nuvarande byggnaden började byggas 1717 och blev färdig 1742, då Gustaf Otto Douglas var ägaren till godset. Han fick njuta av sitt pampiga gods i 30 år innan han dog den 2 februari 1771. Då hade hans hustru Helena von Schlippenbach varit död i fyra år. Sonen Robert Vilhelm ärvde då godset och bodde där tillsammans med sin hustru Margareta Juliana von Knorring. Robert Vilhelm dog 1778, men hustru bodde kvar ända till sin död 1805.

Roberts Vilhelms son Robert Archibald hade gift sig med Sofia Eleonora von Mohrenschild sex månader innan faderns död. De fick endast ett barn, en dotter vid namn Juliana Eleonora. Hon gifte sig den 7 juni 1798 med Alexander Haraldsson Igelström på Alp och ett år senare föddes deras första barn, dottern Sofia Juliana på godset.

Barockmålningar på godset Alp från 1700-talet

Ägare:

• von Nieroth Nr 372
• Robert Archibald Douglas
• von Mohrenschildt (von Morensköld, ej introducerad)
• von Igelström
• von Toll
• von Lilienfeld
• von Harpe

TAB 6

Alexander (son av Harald Gustaf, tab 5), tysk riksgreve, arvherre till Kerrafer och Kabina, som han förpantade. Född 1770-06-21 på. Kerrafer. Anställd vid kejs. pagekären i S:t Petersburg 1781. Kammarpage vid kejsarinnan Catharina II:s hov 1788. Löjtnant vid livgardet 1791. Adjutant hos sin farbroder generalen greve Otto Henrik Igelström i Warschau 1792. Överstelöjtnant vid Charkovska ridande jägarregementet 1793. Gjorde polska fälttåget 1794 och erhöll PrOPlemér vid Warschaus belägring 1794. Transportera till Kievska jägarregementet till häst 1795 och till Starodubska kyrassierregementet 1796. Överste 1797. Generalmajor och chef för Starodubska kyrassierregementet 1799. Avsked 1800. Åter i tjänst under Rysslands krig mot Napoleon 1812. RRS:tVlO3kl 1812. General vid greve Wittgensteins armé 1813. RRS:tAO 1kl 1813 efter slaget vid Lützen. Avsked 1813. RSO 1816. Död 1855-05-02 i Reval. Ägde Alp i Kullenbecks socken, Kerrafer i Ampels socken, Kerrafer i Ampels socken och Jewe i likan socken, alla i Estland. Gift 1798-06-07 på Alp med grevinnan Juliana Eleonora Douglas, född 1781-02-21 i Reval, död i Reval 1833-10-05, dotter av kretsmarskalken, greve Robert Archibald Douglas, och Sofia Eleonora von Mohrenschildt, av en adlad men ej introducerad svensk ätt (Morensköld).

Barn:

• Sofia Juliana, tysk riksgrevinna, född 1799-07-23 på Alp, död 1858-04-11 Tois Gift 1832-07-23 på Jewe med kornetten baron Georg Wilhelm von Wrangell till Tois, född 1799-12-08 Död 1879-04-13 på Tois.
• Harald Otto Robert, tysk riksgreve, född 1800-10-12 på Alp. Major vid ryska vattenkommunikationerna. Ryskt statsråd. Överstes avsked. RRS:tAO3kl. Död barnlös 1876-01-14 i Reval. Gift 1828-06-05 med Sofia von Storck, född 1800-04-24, död 1874-03-14, dotter av (Medd. av baron M. Stackelberg.) geheimerådet Henrik Fredrik von Storck.
• Elisabet Eleonora, tysk riksgrevinna, född 1802-01-08, på Kerrafer, död på Kerrafer 1802-07-10.
• Henriette Charlotta, tysk riksgrevinna, född 1803-01-06 på Kerrafer, död 1860-11-06 på slottet Ringen i Livland. Gift 1824-08-07 i Reval med greve Camill Basil Alexander Manteuffel, till Ringen, född 1803-07-02, död 1830-02-19 på Ringen.
• Emelie Marie Honoré, tysk riksgrevinna, född 1804-01-12 på Kerrafer, död 1869-02-07 i Dorpat. Gift 1823-04-27 i Reval med översten och statsrådet. Alexander Gustaf von Stiernhielm, född 1794, död 1878.
• Tekla Anna, tysk riksgrevinna, född 1805-10-01 på Kerrafer, död ogift 1871-02-27 i Wiesbaden.
• Alexander Archibald, tysk riksgreve, född 1807. Kapten. Död 1874. Se Tab. 7.
• Viktorine Louise, tysk riksgrevinna, född 1808-11-30 på Kerrafer, död ogift 1839-10-10 i Dorpat.
• Georg, tysk riksgreve, född 1810-04-07 i Reval. Generalmajor i rysk tjänst 1865. Död barnlös 1890-07-11 i Reval. Gift 1849-11-06 i Zurich med grevinnan Catharina Mussin-Pusjkin, född 1823-06-01, död 1886-03-10, dotter av (Medd. av baron M. Stackelberg.) hovmästaren vid ryska hovet, greve Ivan Mussin-Pusjkin och furstinnan Maria Urussov.
• Matilda Christina Eleonora, tysk riksgrevinna, född 1811-11-18 i på Kerrafer, död ogift 1848-02-19 i Dresden.
• Elisabet, tysk riksgrevinna, född 1813-04-22 på Kerrafer, död 1885-02-04, i Dorpat. Gift 1832-11-20 på Jewe med ryska generalmajoren Wilhelm Johan Bernhard von Stryk, till Keiligensee, född 1793-10-19, död 1876-03-28.
• Olga Alexandra, tysk riksgrevinna, född 1814-04-10 på Kerrafer, död på Kerrafer 1814-04-30.
• Peter Herman Nikolai, tysk riksgreve, född 1815. Hovråd. Död 1895. Se Tab. 8.
• Paul Emil, tysk riksgreve, född 1816-03-25 på Kerrafer. Jur. kand. Död ogift 1840-12-15 i S:t Petersburg.
• Marie Irene Vilhelmina, tysk riksgrevinna, född 1818-03-13 på Jewe, död 1869-08-14 Kuckers Gift 1843-10-25 på Jewe med överstelöjtnanten och lantrådet, baron Robert von Toll, till Kuckers, född 1802-01-23 på Linnamäggi, död 1876-12-07 på Kuckers.
• Gustaf Burchard Christoffer, tysk riksgreve, född 1819. Löjtnant. död 1865. se tab 9.
• Juliana Charlotta, tysk riksgrevinna, född 1824-02-03 i Reval, död 1830-07-18 på Alp.

TAB 7

Alexander Archibald (son av Alexander, tab 6), tysk riksgreve, herre till Neu-Nüggen i Nüggens socken, Livland, sedan 1856-10-10. Född 1807-07-30 på Kerrafer. Rysk gardesstabsryttmästare. RRS:tAO4kl. Medaljer för fälttågen i Persien och Polen. Avsked. Död 1874-12-21 i Dorpat. Gift 1840-07-26 Alt-Autzen

Barn:

• Alexandra Anna Elisabet Vilhelmina Juliana, tysk riksgrevinna, född 1841-09-10 på Jewe, död 1918-06-23 i Dorpat. Gift 1:o 1861-08-18 i Dorpat med Wilhelm Fredrik Gotthard von Stryk, till Kioma, född 1832-04-22, död 1875-07-29 Palla Gift 2:o 1878-02-23 i Dorpat med sin svåger Alexander Josef Cornelius von Stryk, till Palla, född 1845-09-09 död 1912-11-10.

Elisabet Henriette, tysk riksgrevinna, född 1843-09-11 i Dorpat. Gift 1863-02-08 på Alt-Nüggen med Gotthard Henrik Leonard von Stryk, till Kibbijerw i Lais’ socken i Livland, född 1837-10-16, död 1895-09-21 i Dorpat.