TJUVAHÅLAN

Skådespelare från Oryd vid filminspelningen 1978

Trehundra meter öster om nordöstra spetsen på sjön Gasslången i Bälinge utanför Alingsås finns det en ingång till en väl dold grotta vid en låg berghäll. Här utspelades sig på 1600-talet ett drama och grottan fick därför namnet ”tjuvagrottan”. Kryper man in i det svarta hålet kommer man till ett hålrum som är ungefär fem till sex meter stort.

Gunnar Andersson från Oryd, berättade när han var 83 år, följande gamla sägen:

Någon gång på 1600-talet skall sju rövare ha haft sitt tillhåll i grottan. De var till en ständig plåga för folket i bygderna runt omkring. De plundrade gårdar och vägfarande och dödade utan misskund om så behövdes. Klövjestigen till Alingsås från Nårunga, Oryd och andra byar gick här över skogen, rövarna hade lagt snubbeltråd över stigen, som gav utslag vid grottan och snabbt var de på plats och utförde sina illdåd.

En sommarkväll skulle en piga från byn Oryd hämta hem korna från skogen. Rövarna lurpassade på henne och tog henne tillfånga och förde henne till grottan. Under sju långa år hölls hon fången här. Varje dag fick hon laga rövarnas mat och för varje år födde hon ett barn. Hon hölls under ständig tillsyn och fick aldrig lämna grottan.

Men veckan före jul det sjunde året föreslog hon för rövarna att hon skulle gå till byn och “tjuva” julhalm. Efter mycken tvekan och långa diskussioner fick hon tillåtelse därtill men under villkor att hon skulle återvända omedelbart efter förrättat ärende. Hon fick också ge ett heligt löfte att inte yttra något till någon människa i byn. Om hon bröt löftet skulle både hon och hennes barn straffas med döden. Rövarna räknade med att den svårt kuvade kvinnan inte skulle våga trotsa dem, särskilt inte som de hade hennes små barn som gisslan.

Hon höll sitt löfte att inte säga något till någon enda människa, men hon pratade i luften högt och tydligt till drickeskannan och sa: “Jag säger dej kanna, församla dina grannar, som jag går lägger jag ett strå, där jag viker av lägger jag två strån i kors, där jag går ner lägger jag en lock“. Den unga och desperata kvinnan var noga att se till att det fanns åhörare när han pratade till kannan.

Efter att hon återvänt till grottan samlades byns män och de följde sen hennes spår så som hon angivit. När de kom fram till grottan, satt hon vid ingången och “lusade” en av rövarna. Då rövaren fick se männen försökte han dra ner kvinnan i grottan men fick bara en bit av kjortelfållen i handen. Några av de helt överrumplade rövarna försökte genom en sidogång ta sig ner till sjön men blev stoppade och alla sju blev skjutna på platsen.

Den äldste av kvinnans små barn, en gosse på sju år, blev tillfrågad om han ville bli lik sin far eller sin mor. Han svarade då: ”Far!” och blev då omedelbart skjuten.

Berättelsen grundar sig på Håkan Sandstedts bok ”Där stigarna tar slut”

Betygsätt sidan!

Kommentera

Berätta vad vi kunde göra bättre. Lämna gärna din email adress

HAR DU LÄST DEN HÄR?