MALMÖHUS

Malmöhus slott

Slottet Malmöhus är Nordens äldsta bevarade renässansslott. Av Erik av Pommerns kastell från 1434 finns fortfarande rester bevarade i det slott som stod klart vid 1500-talets mitt.

Redan under den danska tiden användes slottet för fångförvar.

Under senare svensk domvärjo användes slottet för mera traditionellt fängsligt förvar, men behovet av platser var inte så stort, eftersom fängelse som påföljd inte var särskilt vanligt. Fortfarande i 1734 års lag förekom frihetsstraff blott i ringa omfattning. Döds- och kroppsstraff var ännu vanligast även för ringare brott. Även förvisning ur staden utdömdes ofta som.

I december 1748 fanns det 73 fångar på Malmö slottsfängelse, 57 män och 16 kvinnor. 1778 var fångtalet nere i 28 st.

1798 beskrevs slottet så här:

I norra längan, första våningen, funnos sex fängelserum, därav tre för statsfångar, men där ej sådana ditdömts, samtliga nyttjade för mindre brottsliga och ”vattendrickare”. I två funnos ingen eldstad, i ett fanns en ”oduglig grön glacerad pottugn, i vilken eldning vore förbjuden”.

Under längan fanns en källare, 4 alnar lång och 2 1/4 aln bred som nyttjats till grova missgärningsmän. I citadellets västra länga fanns ett ”med två fönsterlufter och järngaller, brädeloft, kakelugn och golf av murtegel” försett rum som dagligen nyttjades av arrestanterna.

I den breda södra längan fanns ett rum för dödsfångar, vilket dock såsom utan eldstad blott begagnades sommartid, samt ett trekantigt rum, också utan eldstad, för arrestanter. I den smala södra längan inrymdes ”vattendrickare” i ett ljust och rymligt rum, som dock saknade kakelugn.

1809 lades förslag fram om en ny fångvårdsordning. Främst handlade det om utökad användning av frihetsstraff, efterhand också om en förbättrad differentiering av fångarna och minskad gemensamhet.

1827-28 inleddes en upprustning och anpassning av det gamla slottsfängelset i Malmö till de nya tankarna. Anstalten blev ”Malmö Correctionella Arbetsfängelse”. Man byggde till en cellavdelning med 42 platser, en slags mottagningsavdelning, istället för flera logement. Totalt skulle anläggningen ha plats för 312 ”på viss tid dömda tjuvar” (kortare tider eller slutet av ett straff). Enligt klassifikationen av fästningsfångarna skulle grövre förbrytare placeras på annat håll.

1827 var fångtalet ca 100. De sysselsattes med ombyggnadsarbetet samt med tillverkning av linne- och blångarnsvävnad samt strumpstickning. När ombyggnaden var klar ökade tillströmningen av fångar snabbt. 1832 var antalet uppe i drygt 700 och 1847 fanns här 988 fångar, varav 150 saknade sängplats!

Malmöhus 1860

Förhållandena under denna tid var eländiga, vilket kanske var en bidragande orsak till mordet på fängelsedirektören Hans Canon 1837.

En del av sysselsättningen ägde rum utanför anstalten. Intagna kunde lejas av lokalbefolkningen för såväl vedsågning som hantlangning vid nybyggen. Fångar från Malmöhus grävde också de s k pildammarna i staden, liksom större delen av Suellshamnen. Hela tiden stod de under bevakning av medföljande soldater ur bevakningskåren.

”Under dessa arbeten i staden skedde ofta rymningar af fångar, eller kommo de hem till fängelset halfrusiga, emedan den soldat, som haft dem under sin uppsikt, ej varit nog uppmärksam. I förra fallet fick den försumlige sona sitt fel med 25 prygel och i det senare med mörk arrest. Någon gång hände det att soldaten äfven själf var rusig, och det förekom till och med en gång att två fångar kommo ledande sin bevakning hem till fängelset, därvid den ene af dem bar geväret.” (Holmer).

Malmöhus-anstalten drevs i princip i oförändrad ordning fram till 1870, då en anlagd brand (söndagen den 4 september) ödelade hela den västra flygeln (Christian IV:s flygel) och delar av den södra. Stadens innevånare (25.673) kände sig kraftigt hotade av de 1.000 fångarna och en förstärkt militärbevakning sattes in.

Branden fick till följd att fångvården nu även moderniserade Malmö med nybyggnation. De nya cellavdelningarna bestod från och med 1877 av 137 dagceller och 304 (mörka) nattceller.

1872 flyttades de mindre arbetsföra lösdrivarna – som hade haft en separat avdelning fr o m 1846 – till andra anläggningar. 1889 flyttades också tvångsarbetsfångar till Landskrona och Malmö blev enbart en straffanstalt.

Anstalten fick civil bevakning från 1871 – en fast bevakningskår på 60 man. Den första läraren anställdes 1872. Fram till 1885 fortsatte man att skjuta med larmkanon från fästningsvallen när en fånge rymt.

Malmöhus ca 1900

Malmöhus var i drift fram till 1914, då det nya centralfängelset på Kirseberg stod klart. Under en kortade tid 1919-21 användes lokalerna igen, men nästan alla spår av fängelsetiden revs bort i slutet av 1920-talet, i samband med det mödosamma restaureringsarbetet av det gamla slottet. Fångvården hade handskats mycket ovarsamt med den historiska anläggningen.

Idag finns påminnelser om fängelsetiden som en dyster del av slottets historia på Malmö museum, som är inrymt i det återställda slottet.

SPINNHUSET

Dringenbergska gården Spinnhuset i Malmö mitten av 1700-talet

Det fanns under åren 1739 – 1783 också ett spinn- och rasphus i Malmö, ”däruti vanartiga och okynniga människor och lättingar, så af man- som kvinnokönet, måga instängas och med klädesgarns spinnande sig födan förtjäna”. Inrättningen fanns i ett hus som, om än förändrat, ännu står kvar vid Frans Suellsgatan, mellan Norra Vallgatan och Västergatan.

Spinnhuset lades ned sedan den enda klädesfabriken i Malmö upphört 1782 och de intagna (5 st) flyttades till spinnhuset i Göteborg.

Länsfängelset

Sedan långt tidigare fanns ett stadshäkte för tillfällig fångförvaring inrymt i rådhuset vid Stortorget (nedre våningen). Länshäktena var straffängelser för ringare förbrytelser samt förvaringsställen för ”rannsakningsfångar, bysatta personer samt för försvarslöshet anhållna”. (Bysättning avsåg dem som, på begäran av fordringsägare, häktats på grund av skulder. Fordringsägaren fick då också betala för bevakning, kost och logi!)

Det fanns (1841) ett länshäkte i Malmö, ”med 6 rum och utrymme för högst 96 fångar, men där dock inemot 130 måst inrymmas och dessutom transportfångar hysas under nätterna”. Häktet låg i den västra flygeln på Malmöhus. Denna, liksom de särskilda bekännelsecellerna i det nordöstra kanontornet, var i bruk fram till 1855, då de ersattes av det nybyggda länsfängelset.

Med anledning av den stora fångvårdsreformen byggdes under åren 1846-1862 24 st nya länsfängelser i Sverige. I Malmö stod nybygget klart 1855 med 102 ljusa och 5 mörka celler (placering: se nedan).

Anstalten var, liksom sin granne arbetsfängelset, i bruk fram till 1914, då all verksamhet överflyttades till den nya anstalten på Kirseberg. Under en tid kring 1920 användes byggnaden för nödbostäder. Den revs 1937.

Länsfängelset i Malmö 1930-talet

Malmöanstalten – Anstalten Kirseberg

Kirseberg

Den nya centralanstalten i Östra förstaden (Kirseberg) togs i bruk 1914. Den hade från början 210 platser. Genom dubbelbeläggning har antalet intagna periodvis varit mycket större (i slutet av 1960-talet över 300). En del av anstalten användes ända fram till 1993 som häkte. Under en period fanns här också en rättspsykiatrisk (häktes-) avdelning. Fram på 2000-talet hade platsantalet skurits ned till drygt 150 platser. Anstalten stängdes i juni 2015, först med avsikten att byggnaden skulle totalrenoveras, men senare beslutades att stängningen skulle vara permanent.

TYGELSJÖ

Anstalten Tygelsjö

Genom 1940-talets fångvårdsreform utökades antalet s k öppna anstalter i Sverige. De kallades ofta kolonier eller sidoanstalter till centralanstalterna och användes för dömda med kortare strafftider och som utslussning från de slutna anstalterna när det närmade sig frigivning. 1947 övertog fångvården det gamla ålderdomshemmet i Tygelsjö, söder om Malmö, och inrättade en anstalt med ett 40-tal platser. Anstalten är fortfarande i bruk, helt ombyggd under 1980-talet och har idag 65 platser.

Källor:

• ”Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar” Sigfrid Wieselgren, Stockholm 1895.
• ”Bakom lås och galler – några minnesanteckningar från en trettioårig tjänstgöring vid gamla Malmöhus” Gustaf Holmer, Ystad och Stockholm 1909.
• ”Malmö stads krönikebok” U. Isberg, Malmö 1911.
• ”Malmöhus – Från 1400-talets kastell till 1900-talets museum” Sven Rosborn, Malmö 1977.
• Stadsarkivet i Malmö
• Kriminalvårdens arkiv
• http://guwas.se/historia/fimalmo.htm#malmohus Gunnar Warren hemsida, Malmö, Sweden