FOLKET SÖP, PRÄSTEN SÖP

Ods kyrka Foto Sanfrid Welin 1893

Od kyrka antas vara från första delen av 1100-talet och är en av de få kyrkor som har ett medeltida vapenhus kvar. Till- och ombyggnad skedde under 1600- och 1700-talet.

Ods kyrkas dopfunt från 1100-talet

Kyrkorummet har ett platt tak invändigt. Altartavlan är daterad till år 1695 och föreställer Nedtagande från korset. Dopfunten är från 1100-talet. En stående trämadonna är troligen framställd omkring år 1500. Vid en restaurering fann man medeltida kalkmålningar på väggarna. Norra väggens målningar är från 1200-talet och södra väggens från 1500-talet.

Knistads Herrgård

I Ods pastorat var Anders Lagerstrand komminister mellan åren 1844 och 1863. Lagerstrand var bondson från Rångedala och blev efter studier i Uppsala prästvigd 1829 till huspredikant hos ryttmästare Gustaf Jonas Gyllenborg på Knistad i Skaraborgs län. Enligt Warholms herdaminne valdes Lagerstrand till komminister i Od 1844 men erhöll först efter sjuårig rättegång sin fullmakt 1851.

Komminister Lagerstrand beskrives som en man med stor begåvning. Han var mycket avhållen av sina församlingsbor, ”men likaså hatad av en överklass, vars självsvåld han ej förmådde stävja”.

Omedelbart efter det Lagerstrand hade provat för komministraturen i Od började motståndarna sina angrepp på honom. Lagerstrand hade i provpredikan bland annat yttrat: ”Apostlarna omvände på en dag femtusen själar, men jag önskar omvända en här i dag.” Då det ansågs att han ”inte hade rätt att påverka åhörarna”, måste detta beivras, och tre mollabor anmälde prästen för länsmannen, som lät åtala honom för tjänstefel. Angivarna hade anskaffat ett falskt vittne, som hette Johannes Larsson och var bonde i Iglaholmen i Od. När Johannes efter sitt vittnesmål var på hemväg, mötte han ”Den dålie”, det vill säga djävulen, som ville lägga beslag på honom.

 Gäsene tingshus i Ljung med tingshussal från 1700-talet

Halvtokig av skräck rusade han tillbaka till Ljung för att återta sitt falska vittnesmål. Strax därefter tog han sitt eget liv genom att hänga sig. I dödsboken står det: ”Hängt sig själv i religionens grubbel, får begravas enligt domstolsbeslut”.

”De som mindes dessa händelser sade, att först efter Lagerstrands död föll det för honom friande utslaget, enligt en annan version det fällande utslaget.” En av angivarna hade i rättegångskostnader utbetalt 4000 riksdaler, en på den tiden oerhört stor summa, och denne sade sedan, att ”om prästen förorenade både predikstol och altare, skall jag inte processa mer med en präst”.

Det sades att Lagerstrand tillsattes av ”de mäktiga”, ”men så fordrade de sedan att han skulle deltaga i deras dryckeslag”.

Molla kyrka från 1100-talet. Foto Runo Grolander

En gång skulle Lagerstrand under två hophörande helgdagar förrätta gudstjänst i Molla kyrka, och för att slippa att göra den långa resan till komministergården två gånger blev han inbjuden att övernatta hos en herreman. Denne övertalade prästen att tillsammans med honom sitta uppe hela natten och supa och spela kort. Lagerstrand förlorade både kassa, häst och åkdon, men fick sedan löfte att återfå alltsammans om han svor på predikstolen. Sin predikan började Lagerstrand med orden: ”Ruter i trumf, sade man förr, men så säger inte vi”, varpå följde ”en kraftig predikan”.

En tingspredikan avslutade Lagerstrand med följande ord: ”Smörj vagnen, så går han lätt. Muta domaren så får du rätt.”

Lagerstrand var gift två gånger, första gången 1851 med Charlotta Sandsjö, dotter av regementsskrivaren Gustaf Sandsjö och Anna Beata Rezelius. Efter 12 års äktenskap skiljde han sig från hustrun och det antecknades att ”Mannen frånskild från sin hustru i första äktenskapet enligt af Domkapitlet utfärdat skiljobrev på grund av att hon mannen förlupit och ej efter publicerad efterlysning inom natt och år sig infunnit att äktenskapet fortsätta.” Hustru gick alltså ifrån honom och lät inte höra av sig igen.

Den 15 augusti 1863 vigdes Lagerstrand med jungfrun Anna Maria Lindberg från Od. Hon var då 37 år gammal och 22 år yngre än mannen. Äktenskapet varade i drygt en månad då komminister Lagerstrand plötsligt dog i ”nervfeber” (sjukdomar där symptomen var allvarlig trötthet, dåsighet och omtöckning, innefattar bland annat tyfus).

Efter hans död noterades: ”Avsatt för oordentligt leverne 1863. Död den 23 sept. s. å. —En man, som jagade efter popularitet, men saknade sedlighet och slutade i elände.”

Beträffande Lagerstrands eftermäle i herdaminnet, så anses det att ”åtminstone en del av dessa uppgifter kan ha kommit från Lagerstrands gamla fiender.” Det tilläggs: ”Denna tid var brännvinsbränningens tid. Denne präst var knappast sämre än andra. Folket söp. Prästen söp. Det var ett lyte från en tid då själva regeringen först lärde dem brännvinsbränning för att sedan straffbelägga densamma. Men det folk som mindes komminister Lagerstrand och vars stöd han varit, det höll hans namn aktat, hans minne vördat. Men den förut omnämnde herremannens aktning för kyrka och präst var ej större än att han vid flera tillfällen stod i kyrkdörren och yttrade under gudstjänsten: Nu ljuger du din — — så högt att det hördes i hela kyrkan. Men präst och åhörare voro vana att höra sådant.”

Berättat av Gustaf Ewald i ”Klipp från Västgötabygden 1959”. Redigerat av Rolf Lundqvist