SUPUTENS STRÄVSAMMA SON
Tre kärngubbar från Indelningsverkets dagar. Soldat Brag, Korpral Nätt, Soldat Blom.
Fotot taget från Axvall. Falbygdens museum.
Huruvida det är Johan Nätt på fotot är mycket osäkert
FADERN
För rote nr 315, Ornunga Ryagärde, tjänade under 1830- och 1840-talen soldaten Johan Nätt. Denne var född i Spångakil 1813 och övertog hemmet efter fadern Pehr Svensson. Han hade det närliggande soldattorpet i sambruk med gården.
Hembränneriet var på denna tid mycket utbredd i trakterna kring Svältorna. Brännvinet flödade från morgon till kväll och detta blev soldat Nätts olycka. När spriten upptog hans mesta vakna tid hann eller klarade han inte av att sköta jordbruket som förföll. När han dessutom blev avskedad som soldat på grund av onykterhet stod han utblottad med hustru och fyra barn, vilket medförde att han blev tvungen att lämna gården ifrån sig och flytta till en backstuga med det vackra namnet Västra Blombacka. Tyvärr låg idyllen nog bara i namnet, för fadern söp och barn och hustru fick lida.
Barnen hade tvingats ta arbete som vallhjon eller barnvakter långt innan de var 10 år gamla.
Backstuga
Trots fattigdomen fortsatte Johan att supa lika omåttligt om han kom åt något. En februarinatt 1860 hade han varit på ett grannställe och fått så mycket sprit, at han blivit ordentligt omtöcknad. Då han skulle gå hem i den yrande snöstormen på natten, såg han inte förblindad av sprit och snö sin lilla stuga, utan gick långt förbi denna och där tog spriten krafterna ur honom. Han föll tungt i den kalla snön och blev liggande utan att kunna ta sig upp. Det tog inte lång tid för den redan nedkylda mannen att frysa ihjäl. Hans döda och stelfrusna kropp gömdes under snömassorna och hittades först efter en månad, när den begynnande vårsolen börjat smälta de tjocka snölagren.
Johan Nätt hittas ihjälfrusen på Trollö hage
SONEN
Johan lämnade förutom hustrun tre döttrar och en son efter sig. Döttrarna Lisa och Klara flyttade till en backstuga på Västra Blombacka och där odlade de upp marken så att de fick till ett litet torp. De båda systrarna levde där ogifta tillsammans hela livet. När de blev gamla betraktades de som fattighjon. Båda dog i åttioårsåldern.
Dottern tredje dottern, Rebecka, gifte sig med en bonde i Kinnarumma.
Vallpojke med två får
Sonen Anders-Petter måste redan i skolåldern lämna hemmet och ta platser som barnvakt och vallgosse. Ofta fick han gå ända till Bollebygd innan han kunde få ett arbete.
Efter att ha gått vall några år, tog han tjänst som bonddräng i Ornunga-trakten, först i på faderns födelsegård i Spångakil och sedan på Stenhögen.
Stora Långared
Då Nätt tjänade som dräng på Stenhögen, blev han kär i pigan Annicka Andersdotter på Stora Långared. De bestämde sig snart för att bilda hjonelag, trots de mindre ljusa framtidsutsikterna. Tjänarnas löner var så låga på den tiden, att det inte var möjligt att spara något för bosättning. Det unga fästfolket hade därför inte mer än sina starka armar och sin okuvliga energi att förlita sig på.
TORPAREN
Ett par år efter att fadern supit ihjäl sig hade Anders Petter utsett en plats för sitt nya hem, Östra Blombacka under Ornunga Gisslagården. Det låg visserligen låg avsides och långt ifrån vägar, men marken var ganska lättodlad. Det fanns inte någon väg till torpet så Anders-Petter och hustrun Annika fick bära allt virket till sina nya hus.
Boningshuset kunde han göra någorlunda välbyggt med ett rum och förstuga. I avsaknad på resurser blev dock ladugården mycket primitiv. De första åren fick de ha kon i förstugan till boningshuset.
Eftersom Nätt var beroende av sin arbetsförtjänst, ville han inte avstå från någon dagspenning, varför han mest gjorde sitt arbete hemma om nätterna, oaktat andra dagsarbeten, bland annat som rallare, varade från gryningen till sent på kvällen.
Anders Petter odlade snart upp hela sin areal, fyra tunnland, och inhägnade torpet med den sten han brutit upp. De större stenarna sprängdes eller grävdes ner, så att åkrarna blev helt stenfria. På en del av åkrarna odlade han potatis till husbehov och på andra sådde han havre år efter år. På senare tid anlade han även vallar. Nätt gjorde en fin liten vacker trädgård runt torpet, samt grävde och murade en bra brunn. Nätt blev sedan specialist på brunnsgrävningar, varför han blev mycket anlitad för sådant arbete.
Trollö gård
Nätt arbetade ofta på gården Korpås som inte låg så långt från hans torp. I gengäld fick han dragare därifrån till sitt jordbruk. Plöjaren fick rida i terrängen med hästarna och Nätt bar den omkring 50 kg tunga plogen. Då avståndet var omkring två kilometer blev detta ett verkligt kraftprov. Nätt ville ha en framkomlig väg till sitt torp, så han gjorde en sådan över en skoglös ljungmark på Trollös ägor. För skada på betet, som vägen ansågs åstadkomma, fick Nätt göra åtskilliga dagsverken på Trollö, som i gengäld fick en bra skogsväg.
Porträtt av Oscar II med hustru Sofia och barnen Gustav (V), Oscar, Carl och Eugen
Nätt hade hört talas om att drottning Sofia var mycket hjälpsam. Då han skulle friköpa sitt torp, pratade han med en skrivkarl om att skriva till drottningen och be om ett bidrag till köpeskillingen. Antagligen var det J W A Yllander på Iglabo som hjälpte honom med brevet. Iglabo låg bara ett par kilometer från Nätts torp och Yllander var den som hjälpta alla i bygden med skrivelser. Nätt relaterade sina förhållanden och skrivaren bredde på åtskilligt. Skrivelsen kom på remiss till kyrkoherden i Nårunga, vilken intygade, att uppgifterna var riktiga. Han fick 100 kronor av drottningen.
Slåtter på Spångakil Ornunga Spångakil Hallavadet
Annika och Anders Petter fick sex döttrar. År 1879, exakt 19 år på dagen sen Anders Petters far dött i snödrivorna, dog hustrun och lämnade maken med sex små döttrar, varav den minsta, Anna Serafia endast var två och ett halvt år gammal.
ANDRA HUSTRUN
Nio månader senare gifte Nätt om sig med ett mycket energiskt fruntimmer, Lotta (Anna Charlotta Andreasson), född 1847 på Frälsegården i Ljur. Hon var alltså tolv år yngre än Anders Petter.
Lotta hann med att ha hemmet i gott skick och därtill spinna åt bondhustrurna. Hon gick även borta på arbete. På grund av hustruns duglighet rådde under den tiden ett relativt välstånd i hemmet. Den primitiva ladugården ersattes av en ny präktig ladugård.
Mitt under högsommaren 1891 dog även Nätts andra hustru, Lotta. De flesta av Nätts döttrar hade då lämnat hemmet. Med Lotta hade Anders Petter fått ytterligare en dotter, Ellen Olivia, och en son, Karl Oskar, som bara var sex veckor gammal när modern dog, 44 år gammal.
Anders Petter Johansson Nätt med den tredje hustrun Inga Matilda Andersdotter-Sääf
TREDJE HUSTRUN
Tre år senare, 1894, gifte Nätt sig för tredje gången. Den nya hustrun var soldatänka och hette Inga Matilda Andersdotter-Sääf, född 1852 på Fribacken i Ljur. Hon var ännu yngre än Lotta och 17 år yngre än maken.
Olaus Svantesson Högelid med makan Matilda som sedan var gift med Anders Petter Johansson Nätt i hans tredje äktenskap
Hon liksom Nätt hade en treårig son, Algot Valdemar Olausson, som hon fått med den tidigare avlidne maken Olaus Svantesson i Högelid i Ljur.
Nätt hade förlorat två hustrur och drabbats av många andra svårigheter, men det var ännu inte slut på prövningarna för hans del.
OLYCKOR
När de båda pojkarna, Karl-Oskar och Algot, var i sjuårsåldern hade de en gång lämnats ensamma hemma. Nätt var som vanligt borta på arbete och hustrun hade gått till affären. Pojkarna hade då tänt eld på en ljunghög. Elden spred sig till ladugården, som brann ned mycket fort på grund av blåst och föregående torka.
Då grannarna kom, kunde ingenting räddas, inte ens kon. Man kan tänka sig Nätts känslor, då han kom hem och fick se, att hans präktiga ladugård var borta och den förkolnade kon låg i askan. Till råga på olyckan hade Nätt försummat att höja brandförsäkringen sedan han byggt ny ladugård. Den första primitiva ladugården var försäkrad för 60 kronor och kon för 40 kronor, summa 100 kronor. Detta var allt, vad han kunde få ut av brandstolsbolaget.
Nätt hade inte råd att bygga en ny ladugård som motsvarade den brunna, utan han fick nöja sig med en gammal, som flyttades från ett torp i Nårunga.
Ångfartyget Calypso tillhörde Wilsonlinjen och byggdes 1904. Torpederades av ubåten U-53) 15 nautiska mil väst om Listafjord 1916 och sjönk med man och allt, 30 omkomna
När Anders Petter Nätt var 71 år gammal beslöt han sig för att emigrera till Amerika utan hustrun och för att få träffa sina döttrar. Datum för överfärden var bestämt till den förste juni 1906 och antagligen hade han tänkt att ta det alldeles nybyggda ångfartyget Calypso via Hull i England för vidareförd över Atlanten. Båten avseglade dock från hamnen i Göteborg denna försommardag utan Anders Petter. Hustrun hade skrivit på ett papper där hon godkände makens emigration dagen innan. Prästen hade redan skrivit ut flyttbetyget och fört in flyttdatumet i församlingsboken. Av någon anledning så inställdes dock hans resa och han förblev på sitt lilla torp.
Vad kan det ha varit för plötslig händelse som inträffade samma dag som han skulle resa och som fick honom att stanna hemma?
Amerikaflytten blev i alla fall inte av och Anders Petter stannade på sitt torp. Fem år efter den planerade emigrationen friköpte han torpet och fick då också ett stycke ljungmark med på köpet. Trots att Nätt var 76 år gammal satte han genast i gång med att odla upp och röja sten på den nya marken.
ETT MÖDOSAMT LIV GÅR MOT SITT SLUT
Hans liv som ägare till det torp som han brukat i ett sextiotal år blev dock inte så långvarig. Tre år efter att han friköpt torpet, 1914, dog soldatsonen Anders Petter Johansson Nätt. Den strävsamme sonen till suputen och avskedade soldaten Johan Nätt hade trots allt klarat många motgångar bra genom livet. Han skaffade sig tre hustrur och fick åtta barn, som alla överlevde och blev vuxna. Hans sju döttrar for alla till Amerika och några av dem blev ganska förmögna.
Hustrun stannade kvar på torpet i över tio år för att sedan flytta till sonen Algot på Hallavadet i Ornunga.
Sonen Karl Oskar vistades en tid på Östads barnhem på begäran av disponent Jonas Alströmer. Senare i livet blev han vaktmästare på Stora Hotellet i Falköping.
Nils Gunnar, som var oäkta son till Anders Petter och hans första hustru, hamnade likaledes på Östads barnhem, antagligen när modern emigrerade till Amerika. Han levde dock mycket länge och blev 86 år gammal.
Även om Anders Petters far varit en misslyckad soldat och suput så visade Anders Petter Nätt att med hårt arbete och stor vilja gick det att bygga sig ett någorlunda bra liv i dåtidens Fattigsverige.
