SOCKNARNA OCH DERAS KYRKOR
En bild av socknarna och kyrkorna runt Vårgårda tecknad i slutet av 1800-talet
Kullings härad gränsar i väster och sydväst till Ale och Vätle härad, i norr till Bjerke, Barne och Laske härad, de två sistnämda tillhörande Skaraborgs län, samt i öster och sydost till Gäsene och Bollebygds härad.
Algutstorps kyrka
Algutstorps socken gränsar i nordväst och norr till Sköfde, Tumberg och Landa med Kullingsån, ett tillflöde till Säfveån, såsom gräns, i väster till Siene med Säfve å såsom gräns, i öster och sydost till Kvinnestad och Ljur af Gäsene härad. År 1870 var folkmängden 581 personer på 134 hushåll; den var 651 vid 1877 års slut.
“Asgotztorp” benämns socknen 1382. Kyrkan är liten och gammal med taket vanställt av gräsliga målningar; det var åtminstone fallet 1868 enligt Djurklou. En stor del af socknen hör till Stora Svältan.
Kullings-Skövdes kyrka
Sköfde socken gränsar i norr till Härene, i öster och nordost till Tumberg, i väster till Fullestad samt i sydost till Algutstorps och Siene socknar med Kullings och Säfve åar såsom gräns. År 1870 var folkmängden 945 personer på 240 hushåll; den var 1106 vid 1877 års slut.
“Sködwe” benämns socknen 1338. Sköfde och Tumbergs socknar begagna gemensamt Sköfde kyrka, belägen vid kanten af den fornminnesrika, med låga och nakna berg omkransade så kallade Skövde hed. Kyrkan är enligt Djurklou från rundbågsålderns första tid och har bestått av ett långhus utan torn samt kor med halvrund “absis“. Senare reparationer förändrade utseendet. Koret var förut avstängt från själva kyrkan och endast förenad med denna genom en bågformig genombrytning. Skiljemuren genombröts 1828. Inredningen är smaklös; predikstolen vilar på den gamla dopfunten. Uppgifterna är från år 1868. Flere hemman i socknen hör till egendomen Vårgårda i Siene socken. Genom södra delen av socknen går västra stambanan med Vårgårda station, uppkallad efter det i Siene belägna Vårgårda.
Tumbergs kyrkoruin. Kyrkan fanns till 1560 Foto Ida Lagesdotter Andersson
Tumberg socken gränsar i norr till Härene, i nordost till Eggvena, i öster till Bråttensby och Landa, i söder till Algutstorp samt i sydväst till Skövde. År 1870 var folkmängden 458 personer på 110 hushåll; den var 454 vid 1877 års slut.
“Thunbergha” benämns socknen 1458. Tumberg har numera gemensam kyrka med Sköfde. Av den forna sockenkyrkan återstod 1868 endast några spår af grundmurarna.
Södra Härene kyrkoruin. Kyrkan brann ner 1905
Södra Härrene kyrka
Härene socken gränsar i väster till Magra, i söder till Skövde och Tumberg, i öster till Eggvena samt i norr till Fåglum, Åsaka och Lekåsa i Barne härad i Skaraborgs län. Socknen genomflyts av Nossan. År 1870 var folkmängden 605 personer på 136 hushåll; den var 681 vid 1877 års slut.
“Horrene” nämns 1386. I orten kallas socknen “Nära“. Bygden ligger utmed Nossan. Kyrkan är gammal, ombyggd med tresidig altarvägg och ett mindre trätorn. Uppgifterna är från 1868. Socknen är rik på fornminnen såsom hällkistor ättehögar och resta stenar. Största gården är Ribbingsberg, beläget ett stycke öster om Nossan i kuperad nejd. Manbyggnaden omges av en trädgård och en mindre i senare tider anlagd park. Nuvarande ägaren har gjort mycket för gårdens förskönande. Egendomen, som i det hela har en bördig jord, upptar cirka 750 tunnland åker, men lider brist på skog. Den utgjordes 1877 af huvudgården 11/2 mantal frälse säteri med underlydande Espekröken 1/8 mantal, Härene 21/2 mantal, lngemarstorp 1/4 mantal samt Mo 3/8 mantal, allt taxerat till 130 000 kronor. På stället finns mejeri. Enligt reduktions-jordeboken synes Ribbingsberg vara bildat av frälsehemmanen Toketorp 1 mantal och Mo 1/4 mantal och som vi förmoda av Erik Pederson Ribbing, som även ägde Ribbingsfors i Annehärads socken och levde i början av 1600-talet. Dennes dotter Ingeborg gifte sig med landshövdingen Carl Siggesson Rosendufva, som i 1640 års jordebok står såsom ägare till Ribbingsberg, som då var sätesgård. Carl Siggesson står som ägare nämnd ännu i 1660 års jordebok, men han skall enligt Anrep ha avlidit redan 1653. År 1680 ägdes Ribbingsberg af hans måg herr Gudmund Gyllenhaal till Bråttensby. År 1685 tillhörde egendomen herr Anders 0llonberg; år 1700 hans enka, fru Christina Stake, år 1715 frun assessorskan Kock, år 1730 och till minst 1760 ryttmästaren Johan Vahlfelt, som det synes genom gifte med Maria Kock, dotter till assessorn Paul Kock. Sedermera gick Ribbingsberg till sonen, majoren Lars Vahlfelt, som dog barnlös på stället 1802. Gården tillhörde 1830 brorsonen, överstelöjtnant D. P. Vahlfelt. Den ägdes 1841 af herr Gustaf Kindberg, 1851 av greve C. Lewenhaupt samt 1860 af hovmarskalken C. von Mentzer, hvilken ännu (1879) är egare af Ribbingsberg.
Landa kyrka Foto 1920 Olof Persson
Landa Socken gränsar i norr och nordost till Bråttensby och Remmene, i sydost till Kvinnestad samt i sydväst till Algutstorp. År 1870 var folkmängden 136 personer på 35 hushåll; den var 146 vid 1877 års slut.
Hols kyrka
Hols socken gränsar i öster till Siene och Horla i söder till Norska Skogsbygdens socken, i sydväst och väster till Bälinge samt skiljs i nordväst genom Säve å från Lena och Fullestad. År 1870 var folkmängden 1015 personer på 209 hushåll; den var 1032 vid 1877 års slut.
“Hool” nämnes 1463. Bygden ligger i norr utmed landsvägen och Säveån; söderut är bergstrakt. Kyrkan är ändrad 1776. Genom socknen går västra stambanan med härinom belägna Lagmansholms station, uppkallad efter godset Lagmansholm, som ligger strax bredvid, men i grannsocknen Fullestad.
Siene kyrka
Siene socken gränsar i väster till Fullestad och Hol, i sydväst till Horla, i sydost och öster till Nårunga och Algutstorp samt i norr till Skövde med Säve å delvis såsom gräns. År 1870 var folkmängden 687 personer på 134 hushåll; den var 778 vid 1877 års slut.
Socknen benämndes under medeltiden “Sighene“. Norra delen är bygd; den södra naken bergstrakt eller svältmark. Bästa jorden är kring Säve å, som rinner mitt igenom socknen och i norr gör sin stora krökning på gränsen mot Algutstorps och Skövde socknar. Sanka ängsmarker omger ån. I norr nära Säve å ligger egendomen Vårgårda, med prydlig huvudbyggnad, omgiven av en trädgård och en park. Egendomen med underlydande gårdar sköts i såsom tre brukningsenheter, nämligen huvudgården Vårgårda samt plattgårdarne Vårvik och Västergården. Till huvudgården hör hemmanen Vårgårda Västergården, som är en frälsegård, Vårgårda Sörgården, som är en kronoskattegård, Vårgårda Nolgården, även denna kronoskattegård, Jonskulla, alla belägna i Siene socken. Till Vårvik hör hemmanen Hoberg Fogdegården, frälsegård, Hoberg Östergården, även denna frälse, Hoberg Tomtegården, som är kronoskattegård, alla belägna i Skövde socken. Till Västergården hör hemmanen Hoberg Västergården, rusthållande kronoskattegård, Hoberg Korsgården, som var kronoskattegård, Hoberg Västergården, frälsegård, belägna i Skövde socken. Dessutom hör till Vårgårda ett hemman Hoberg Källegården, beläget intill Vårviks ägor och försett med ett år 1876 nyanlagt tegelbruk. Under egendomen lyder 25 torp, vilka årligen måste prestera 3200 dagsverken i arrende. Vårgårda är en jämförelsevis ung egendom. Den är i slutet af 1700-talet bildad af prosten Kullman genom inköp af flere bondhemman. Han uppförde även huvudbyggnaden samt anlade trädgården. Arvingarna ägde Vårgårda 1830, men utarrenderade gården. Den inköptes enligt uppgift 1840 av patron Fredrik Sundler, som kan anses såsom den egentlige grundläggaren af det nuvarande Vårgårda såväl med hänsyn till huvudgården som plattgårdarna. Åkerbruket kvalitet höjdes och av själva stället skapades genom planteringar en skuggig oas mitt i en eljest åt alla håll ful och enformig trakt. På 1850-talet köptes egendomen af kapten C. M. Vestfelt och såldes av honom inom några få år till nuvarande ägaren herr Anton Heyman. En annan egendom, belägen ett stycke söder om Vårgårda ej långt från landsvägen, är Tubbetorp, bebygd för ståndspersoner samt försedd med en större trädgård. Egendomen utgjordes 1877 av följande hemman i Siene socken, nämligen huvudgården Tubbetorp, Brunnlid med underliggande gårdar, var ett rusthållande frälsesäteri, Eklanda, Gångstorp, Siene, Svenstorp, Kringeläng , jämte kvarn, såg och tegelbruk. Ägare var nämda år herr J. Hanssen. Bland ställets ägare märkas 1810 överjägmästaren Gyllensvärd, 1830 överjägmästaren Arhenius, 1841 herr A. Lagergren, 1851 herr patron Schotte samt 1860 patron A. G. Vettergren.
Horla kyrka Foto Gustaf Ewald runt 1920
“Horla” nämnes 1427. Bygden ligger runt omkring Säve å, som flyter igenom i nordlig riktning. Kyrkan, gammal och av sten, består av s.k. fram- och bakkyrka med förhus av trä i väster; utseendet är torftigt. Fornminnen förekommer på den så kallade Horla hed. Socknen synes vida fattigare och ödsligare än Siene.
Norska skogsbygdens socken kallas 1540 “Nårunga skoga“. Den är enligt statistiska byråns uppgift egentligen att betrakta blott såsom en jordebokssocken, för vilken pastor likväl avger särskild redogörelse såsom för en annexförsamling till Nårunga. I tabellverket har socknen sedan gammalt varit sammanräknad med Nårunga kyrkosorken. Hela nejden är, såsom ovan sagts, ett vilt, ännu skogigt och sjörikt högland. Någon större gård finnes icke. Det finns tecken på att det funnits en kyrka i Norska Skogsbygden, men det exakta läget och omständigheterna är inte kända.
Lena kyrka
“Lena” benämns socknen även 1412. Bygden ligger vid Säfve å och i Lenadalen uppåt norr; för övrigt är socknen full af berg. Lena socken har med Bergstena och Fullestad förenat sig om gemensam kyrka i Lena, enligt Djurklous uppgift bygd 1835 i modern stil. Utanför torndörren finnes en gravsten över “Vilhelmus von Salzburg till Hvitene oc Husiarde” samt hans hustru, fru Carin Lilljehök till Blombacka och Kolbäck. Båda avled 1648. Av Lena gamla kyrka finns det intet kvar. Socknen är och har ännu mer varit rik på fornminnen, i synnerhet på Lena hed nordost från prästgården. Sydost om Vittene by finnes en hällkista, till stor del förstörd; hon kallas i orten allmänt “drottning Disas graf“.
Bergstena kyrkoruin. Kyrkan blev ruin 1836
“Bergstena” benämns socknen 1463. Socknen har gemensam kyrka med Lena och Fullestad. Av Bergstena gamla kyrka återstår endast obetydliga lämningar. Största gården är Kolbäck, beläget i en kuperad, kal och föga naturskön nejd nära ett litet tillflöde till Säve å. Förbi går landsvägen mellan Alingsås och Vänersborg.
Fullestads kyrka
“Fyllistadha” skrevs socknen i forna tider. Den har gemensam kyrka med Lena, såsom ovan är sagts. Av Fullestads egen gamla kyrka fanns 1868 det mesta kvar, men i mycket förfallet skick. Kyrkogården var bibehållen såsom begravningsplats. Största gården i socknen är Lagmansholm, belägen vid Säve å.
Nårunga kyrka Teckning 1892
“Narunga” nämns 1392, då herr Asmund der var prest. Nårunga och Ljurs socknar har gemensam kyrka vid Nårunga. Den är full modern, bygd av sten 1851. Till Nårunga hör i kyrkligt avseende den så kallade Norska Skogsbygden i Kullings härad.

Ljurs gamla kyrka
Ljurs kyrkoruin. Kyrkan revs 1851
“Liur” var egen socken 1540. Socknen har numera gemensam kyrka med Nårunga. Här märks två frälse säteri, Långared och Iglabo, de äro mindre gårdar utan någon betydelse och i allmogens ego.
Ornunga gamla kyrka Numera museum
Ornunga nämns 1402. År 1868 beskrivs kyrkan som gammal, åt öster tillbyggd på 1600-talet.
Kvinnestads kyrka Foto Anders Roland 1916
“Kwinnastadha” är namnet på socknen 1413. Kyrkan är gammal och av sten. Bredvid i närheten av den lilla Kvinnestadssjön finns en kulle, som kallas “Kvinnestads slott“, och sägnen berättar, att der fordom stått ett stort hus. Säkert är, att kullen har stort arkeologiskt intresse.
Asklanda kyrka Foto 1861
Asklanda socken gränsar i nordväst till Kvinnestad, i norr till Gällby, i öster till Grude och i söder till Ornunga.
Källor: Boken om Kullings härad skriven av Magnus Höjer 1876 och utgiven 1882. Boken skänktes på sin tid av folkskollärare Gunnar Berge (som fått den av sin far Karl Andersson) till nuvarande ägaren Curt Barkestedt, Vårgårda, som välvilligt låtit undertecknad publicera förestående uppgifter ur boken.
Bror Norrman Vårgårda Hembygdsförening