BJÖRNABRO FYRUNGA OCH BITTERNA

Vedums kyrka

Det var två systrar, som var så rika, att de ”makta” (mäktade) bygga egen kyrka; de bodde på Bol i Barne härad. När de bestämt sig för att bygga kyrkan kom de inte överens om var den skulle stå och då byggde de var sin. Den äldre systern byggde sin kyrka i närheten av Bol, och den fick heta Eli (Elin), för så hette hon själv.

Den andra systern flyttade öster ut till Laske-Vedum. Där byggde hon och de, som följt med henne hit, sin kyrka. Det retade emellertid den äldre systern, att de byggde en mycket större och vackrare kyrka, än den som hon byggt. ”Ve dum!” sade hon och så fick både socknen och kyrkan heta Vedum.

Elings kyrka

Socknen med Elins kyrka heter Eling.

Liknande sägner finnes från flera andra bygder. Så berättas det till exempel att två systrar på Hede i Grude socken, Gäsene härad, som lät bygga var sin kyrka. Systrarna hette Gruda och Siri. Grude kyrka har fått sitt namn efter Gruda och Siene efter Siri.

Ornunga gamla kyrka

Vidare säges att två andra systrar på Sällerhög i Asklanda, som var så mäktiga att de lät bygga var sin kyrka, nämligen Asklanda och Ornunga.

Ganska många sockennamn sättes i samband med digerdödens härjningar. Av sägnerna att döma gick denna farsot skoningslöst fram i västgötabygderna.

I Bitterna överlevde en enda flicka den svåra farsoten, och det var ”Bettera tärna”. Det är därför socknen fått namnet ”Betterna” (enligt äldre mål Bettarna).

Fyrunga ryggåsstugan vid kyrkan

Fyrunga har fått sitt namn därav, att endast fyra ”ungar” (barn) överlevde digerdöden i den socknen. Och i Bådene var det bara två barn, en pojke och en flicka, som levde över. De båda gifte sig med tiden och befolkade bygden på nytt. Bådene var under medeltiden egen socken. En större gård i Kvänum bär nu detta namn.

I Öttum blev bygden öde och tom genom samma farsot, och därför fick socknen heta ”0-tom”, vilket med tiden blev till Öttum.

Tråvads kyrka vid Lidan 1908. Foto A Bengtsson

Om anledningen till namnet Tråvad berättas följande:

De körde fram timmer till en kyrka, som de ämnade bygga på Ogglebacken (numera Ugglebacken). Där lade de virket, men nästa dag låg det nere vid vadet över ån. Då sade de:

”Dä trår te vad!”

Och så fick socknen och kyrkan heta Tråvad.

Kyrkås kyrka 1926 Foto Gustaf Ewald

Kyrkan i Kyrkås är så gammal, att den fanns till redan före syndaflodens dagar. Var den stått från första början, är ingen som vet, men när floden drog sig tillbaka, blev kyrkan stående på en ås i Kullings härad. Åsen fick heta Kyrkås, och det är efter den, som socknen fått sitt namn.

Namnet Lekåsa syftar på att ungdomarna i forna tider kom samman till vapenövningar och lekar på den torra grusås, där kyrkan nu ligger.

Edsvära gamla kyrka delar av altaruppsatsen

Edsvära socken har fått sitt namn av att de, som skulle gå i konungens eller rikets tjänst, här fick avlägga eller svära ed. Det skedde vid Brumanne stena. Det var fyra stora stenar, som stod i en fyrkant inte långt från den plats, där Algutstorps gästgivargård låg. De, som skulle begå eden, fick stå inom fyrkanten, och folket stod utanför som vittnen.

Vid ”Brumanne stena” företogs även vigslar innan det fanns några kyrkor i närheten. Dessa stenar är emellertid numera försvunna. De kördes antagligen bort vid kyrkbygget på 1860-talet.

I Edsvära finns en gård med namnet Disarås. Detta namn erinrar om drottning Disa, som bott på denna gård. På gårdens ägor lär stora skatter ligga förborgade.

Björnabro i Larv

Björnabro var på sin tid inte endast en av de äldsta broarna inom provinsen utan även en av de största. Enligt folksägnen skall bron emellertid ha fått sitt namn av att en björn störtat i ån och fått sin död på denna plats. Detta hände på den tiden, då det endast fanns en spång av stockar över ån. Björnen hade slagit en häst och skulle bära den till skogs på södra sidan om ån, varifrån han precis kommit, men då han kom ut på spången, råkade han snärja in sig i ett remtyg, som hästen bar. Och så föll björnen med sitt byte i ån och drunknade.