MÖRDANDE HUNGER

Soldattorpet nr 302 Osdal Foto 1926

Oskar Blomgren och makan Ada hade 12 barn Karin näst yngst som konfirmerats

Ungefär 100 år tidigare tjänade Nils Att som soldat här på soldattorpet

Nils Nilsson föddes i början av april 1782 på Stenhögen i Ornunga, som son till Nils Larsson och Britta Larsdotter.

Han gifte sig 1807 med Maja Carlsdotter, född 1787 på Ljurs Stom, dit de flyttade efter att de gift sig. Nils blev soldat och tog namnet Att. Han tjänade för Tolsgårdens rote nr 302, numera kallad Osdal, i början på 1820-talet.

Medan de bodde i Stommen fick Nils och Maja sex barn varav ett dog bara tre veckor gammalt:

Nils Att blev av någon anledning avskedad i förtid och stod därför på bar backe med hustru och fem hungriga barn utan utkomst.

Familjen, som förutom Nils och Maja, bestod av barnen, Anna, 18 år, Johanna, 15 år, Lars, 12 år, Olaus, 9 år och minstingen Catharina som var 5 år gammal, flyttade 1825 till Enebacken, på utmarken mot Korpås, och tog upp ett torp där.

Enebacken låg på Iglabos mark på gränsen mot Korpås. Klicka på bilden för en förstoring

På Enebacken bodde Anna Andersdotter, född 1751 i Kubbåsen Tämta, dotter till Anders Jonsson-Fastberg. 1781 hade hon flyttat från Kubbåsen till Ljurs kvarn där hon gifte sig med Anders Larsson den 7e januari samma år. Bara några månader senare, den 4 mars 1781, dog Anders när han krossades av kvarnhjulet.

Den 21 oktober samma år fick Anna en dotter som hon även gav namnet Anna. Dottern föddes alltså 7 månader efter att fadern förolyckades så dramatiskt på kvarnen.

Annas faderlösa dotter Anna, född 1881, fick en ”oäkta” dotter som hon gav namnet Johanna och som föddes i januari 1812.

1824 flyttade modern från Enebacken till Asklanda, men dottern och dotterdottern blev kvar på Enebacken.

Medan Nils och Maja Att bodde på Enebacken fick de ytterligare två barn, Carl, som dog när han var drygt tre år gammal samt Carl Otto, född 1833. Han blev liksom sin far soldat och tog då soldatnamnet Rapp.

Stugan på Enebacken var liten och låg, men Att hade gjort sitt bästa för att skapa ett så trevligt och bekvämt hem som möjligt. Han hade byggt en ganska bra ladugård med lador och tröskloge, samt plats för en ko. Brunn och potatiskällare fanns även. Han hade planterat en liten vacker trädgård. Där växte stora aplar, en dunge plommonträd och några bärbuskar.

Om än bostaden var hjälpligt ordnad, var det svårt att kunna försörja den stora familjen under de hårda tider som rådde under mitten av 1800-talet.

1845 bodde Nils och Maja och deras sistfödde Carl Otto, som var tolv år gammal på torpet tillsammans med den vuxna dottern Anna och hennes oäkta dotter Petronella, som bara var ett år yngre än morbrodern Carl Otto. Två av deras andra barn var döda och de övriga hade flyttat hemifrån.

Då Att inte kunde skaffa mat till sin svältande familj bestämde han sig för en drastisk lösning. Han själv var 63 år gammal och han tänkte att han antagligen var familjen till mer nytta som död än som levande. I sin förtvivlan beslutade han sig för att söka döden och på det sättet hjälpa familjen att få bidrag från fattigvården.

Barn vid ett torp med brunn. Foto Hilding Mickelsson

Efter en rådplägning med hustrun gick han och ställde sig på huvudet i brunnen. Detta hände den 9 maj 1845.

Änkan Maja bodde kvar på Enebacken i sex år. Då hade alla barnen förutom den äldsta dottern, Anna, född 1807, lämnade hemmet.

Anna bodde ensam kvar i den lilla stugan. Karl Eriksson berättade: ”Under mina barnaår var hon vår närmaste granne. Anna berättade om hur svår hungersnöd det varit i hennes barndom. Bland annat talade hon om, att i hennes hem blandades fårspillning i brödet för att göra detta drygare. Här på orten fanns vid denna tid ingen skog, varför man inte kunde tillgripa den beprövade utvägen att baka barkbröd.”

Annas sexton år yngre syster Stina hade uppfört en egen stuga nära Annas, men på Iglabo mark. Här bodde senare även den oäkta sonen Alexander, född 1855 med familj. Stugan kallades Nordtorp ”Attes” och den lilla åkerlappen bredvid ”Atta-Sanders” åker. Stina dog den i januari 1887, varefter sonen med familj emigrerade till Amerika.