SNÄRJESSKRÄDDAREN

Östtorp under Frälsegården i Ljur

Vid Snärjeskullen på Frälsegården i Ljurs mark fanns två backstugor.

I den ena, Östtorp, hade den beryktade väckelsepredikanten Anders Petter Andersson vid Ljurs kvarn växt upp. Han föddes i en jordkällare på torpet Ekeberget under Gundlered i Ljur några kilometer från Snärjeskullen. Vintern 1829 var oerhört kall och i januari snöade det ymnigt. Snön la sig tung på taket till den sköra lilla stugan i Ekeberget och en dag rasade helat taket in och familjen blev utan hem över huvudet. De såg då ingen annan utväg än att flytta in i jordkällaren. Den var bara ett par kvadratmeter stor och det var inte ens ståhöjd inomhus. Därinne bodde Anders Andersson, hans hustru Inggerd Eriksdotter och de två pojkarna Johannes, åtta år, och Andreas som var knappt fyra. Några dagar efter att de tvingats flytta in i jordkällaren födde Inggerd sonen Anders Petter. Några år senare flyttade de från Ekeberget till en av de närbelägna backstugorna vid Östtorp på Snärjeskullen.

Skräddare fotograf okänd

I den andra stugan på Snärjeskullen bodde skräddaren Johannes Andersson-Hult född 1833 i Sandvadet vid Stora Långared och hans ett år äldre hustru Anna Katarina Johansdotter som var född i Enet, bara några hundra meter bort.  Johannes var son till soldaten Anders Hult från Algutstorp och hans hustru, som kallades ”Kulesa”, men vars riktiga namn var Stina Andersdotter.

I hemmet rådde den yttersta fattigdom. Johannes var skräddare och kallades allmänt för ”snärjesskräddaren”. Han kunde inte jobba ihop de pengar som behövdes för inköp av en symaskin, varför det inte blev mycket med hans sömnad.

De små inkomster som Johannes kunde få ihop användes till inköp av brännvin och därför blev det vanligtvis inget över till mat åt familjen. Medan maken var försupen fick hustrun Anna försöka skaffa uppehälle åt familjen genom att tigga på bygden.

En mörk natt började stugan att brinna. Familjen lyckades fly ut ur det brinnande huset, men de kunde inte göra något åt branden, så stugan brann ner fullständigt.

Då deras markplätt var väldigt liten blev det mycket svårt att få plats för en ny stuga bredvid den nedbrunna. Ägaren av marken där den brunna stugan stått, förbjöd bestämt, att någon annan stuga fick uppföras där och ingen annan bonde ville ha den fattiga familjen på sin mark.

Till slut fick skräddaren bygga på en bit fastmark som ingen annan ville ha och som låg långt ute på torvmossen, Jorda mosse, ”Mossen” i närheten. Denna mosse gränsade till Trollö mosse där soldaten Anders Alf hade dränkt sig 1847, några år tidigare än de flyttade till ”Mossen”. Läs om denna fruktansvärda tragedi här: www.iglabo.se/b1.

Snärjeskullen, Jorda mosse och backstugan ”Mossen”

Johannes och Anna fick fem barn, två pojkar och tre flickor.

Det äldsta barnet var en pojke och han hette Fredrik. Han flyttade som yngling till Bredared.

Nästa barn de fick var en dotter och hon fick namnen Thilda Paulina. När hon var 34 år fick hon en ”oäkta” dotter med den inhyste drängen på torpet, Klas Johansson.  Fyra månader efter dottern Elin Constantias födelse gifte de sig och fick senare två pojkar och en flicka inom äktenskapet.

Johannes och Annas äldsta son, Carl Gustaf, blev soldat vid Göteborgs garnison och tog namnet Julin. Han var emellertid flera perioder sinnesförvirrad och kom snart hem igen. En höstdag 1889 när han var 26 år tog han sitt liv genom att köra en kökskniv in i bröstet. På grund av att han gjort självmord begravdes han i all tysthet utanför kyrkogården.

Johannes och Anna fick ytterligare två barn, döttrarna Hilda och Anna Charlotta. Båda dog 1870 i scharlakansfeber. Då var Hilda fyra år och Anna Charlotta bara ett halvt år gammal.

Anna dog 1913 och lämnade den utarmade och barskrapade ”Snärjesskräddaren” ensam ute på ”Mossen”. Fyra år senare lämnade han ensamheten för att gå in i evigheten.