FATTIGHUSET VID BREDBERGSGÅRDEN, 1900-
Bredbergsgården i Hjo, fastigheten Tullporten nr 13, Långgatan 16–18
Tullportslyckan, eller Bredbergsgårdarna som är ett annat namn, på Långgatan nr 16 och 18 är det säkert många som hört talas om. I slutet på 1800-talet och en bit in på nästa sekel ägdes gården av Casper Bredberg. Bredberg kom från en välbeställd familj, även om han själv var en ”oäkting”, som det kallades på den tiden. Hans mor hette Anna Lena Fröberg och Casper fick hon när hon var ogift och 22 år gammal.
1808 gifte Anna Lena sig med smedssonen från Brunnhems socken Magnus Gabriel Bredberg. Denne adopterade pojken och gav Casper sitt efternamn i samband med att han flyttade till Klämmestorp och blev kronojägare och skogvaktare där.
Paret fick sen två pojkar, Bengt Johan och Carl Olof och därefter ett par tvillingar, flickorna Maria Sophia och Elisabeth Charlotta, födda en tidig sommardag 1815 i Klämmestorp.
Den adopterade sonen Casper gifte sig i mellandagarna 1835 med den tio år yngre Gustafva Förberg från Bengtstorpet i Daretorp halvvägs mellan Hjo och Jönköping. Hennes far, mäster Johan Förberg, och mor, Johanna Setterberg, hade redan fått fem barn när Gustava kom till världen, men tre av dessa hade dött, samtliga inom en vecka i september 1813, då rödsoten skördade många av framför allt småbarnens liv.
Casper Bredberg var arbetsam och framåt och blev ägare till en gård i Södra Fågelås samt ett flertal fastigheter i Hjo stad, däribland Tullportslyckan i den södra delen av samhället. I början på 1800-talet var det bara en obebyggd tomt, därav namnet ”lycka”, som betyder äng eller täppa, men Casper Bredberg bebyggde tomten.
Bredbergsgårdarna bestod av tre byggnader intill varandra i formen av ett U.
Bredberg gjorde stora pengar på att hyra ut lägenheter och rum. Mestadels var det hantverkare och deras familjer som hyrde, däribland handskmakare, tunnbindare och kakelugnsmakare, men där fanns även fiskare, trädgårdsmästare och vanliga arbetare. Det gick livligt till på gården med all aktivitet och med de många barnen.
En tid bodde även den ädla adelsdamen med det vackert klingande namnet Ulrika Charlotta Liljehöök af Gälared och Kolbäck här tillsammans med sina tre barn. Hennes make majoren och sedermera postmästaren Johan Pontus Lagerberg, även han av adlig ätt, dog 1862 på Tullportslyckan. Änkan med barn blev kvar där några år och flyttade sedan till tomt nummer 7 som ägdes av Hjo stad.
Förutom oftast hederliga arbetare tog Bredberg även emot mindre nogräknade personer. På gården bodde en hel del dömda tjuvar och snattare. Man kan förstå att Casper Bredberg gjorde sig en bra hacka på sin gård, förutom det jordbruk som han hade i Södra Fågelås.
Bredbergs vicevärd på Tullportslyckan var ångbåtskommissionär Axel Andersson som senare köpte gårdarna. I det större huset bodde målare, bagare, slöjdlärarinna med flera.
På 1880–90-talet hade en man vid namn Alfred Berg åkerirörelse på gården, men i stället för att köpa foder åt sina hästar slängde han bort pengarna på krogbesök. De undernärda och väldigt magra hästarna väckte uppseende bland folk.
Bredbergsgårdarna på Långgatan var Hjos största fattighus och de inhysta bodde i de båda sidobyggnaderna. Bild från Nils Helanders bok “Hjo – Guldkroksbygden del 2”
Den 24 maj 1895 kunde man läsa följande i Hjo Tidning:
”Det spökar i Bredbergsgårdarna påstås det sedan en kvinna dog därstädes häromdagen. Man har till och med hört när hon tagit nyckeln från en spik för att därefter öppna dörren. Några, på dylika historier mindre aktgivande personer vill dock ej tro på detsamma, utan håller mer på att det är en verklig varelse av kött och blod, som i nattens sena timma göre en ”titt” i huset – i vilket ärende lämnas åt mer för prat anlagda personer att avgöra.”
Anledningen till ryktena var att fyra dagar tidigare hade Katarina Lovisa Stenberg dött på fattighuset, vilket i och för sig inte var något konstigt. Det märkliga var emellertid att endast tre veckor tidigare hade hennes egen dotter, Kristina Elisabet, dött på samma ställe. Modern var 75 år vid dödstillfället och den oäkta dottern 43 år.
Under de sista åren av 1800-talet började bruket att kalla Tullportslyckan för Bredbergsgården att falla ur bruk, även om en och annan fortfarande använde det namnet. Casper Bredberg var borta sedan mycket länge och hans änka Gustafva Magdalena Förberg dog 1894 och lämnade Bredbergsgårdarna till dottern Ida. Dottern kunde emellertid inte förvalta arvet utan det stora fastighetsbeståndet på Tullportslyckan såldes på exekutiv auktion som utannonserades i september 1895.
Följande hus fanns vid tiden för den exekutiva auktionen:
Ett målat tvåvåningshus i trä med femton rum med eldstäder.
Ett målat tvåvåningshus i trä med femton rum med eldstäder.
Ett rödfärgat envåningshus i trä med frontespis och åtta rum med eldstäder.
Ett rödfärgat envåningshus i trä med frontespis och tre boningsrum samt ett brygghus.
Ett rödfärgat envåningshus i trä med fyra rum med eldstäder.
Ett rödfärgat envåningshus i trä med frontespis och åtta boningsrum med eldstäder.
Ett rödfärgat tvåvåningshus i trä med elva rum med eldstäder.
Ett rödfärgat tvåvåningshus i trä med sex rum med eldstäder.
Åtta mindre byggnader med två hemlighus och 36 vedbodar.
Samtliga byggnader var av trä med tegeltak. En del var i ”försvarligt” skick och andra i ”bristfälligt”.
Bara ett par månader senare såldes Tullportslyckan till patron Johan Nilsson från Karlstad för 15.100 kronor tillsammans med tomt nummer 47, den så kallade Bergagården, som betingade ett pris om 6.000 kronor.
Det var fortfarande mycket aktivitet i gården och nya företag etablerade sig, till och med ett modehus. Ett tag fanns det till och med en slöjdskola endast för flickor.
Vid sekelskiftet 1800/1900 var Bredbergsgården en av stadens större gårdar.
En alldeles speciell person som bodde här var ”Fröken Ödel” Hon var en av Bredbergsgårdens adelsdamer. Hon var liten och nätt med ett ansikte som ett skrynkligt russin. Hon rökte som en borstbindare så kanske var det därför hon blivit så skrynklig. Hon var ogift och visst var det många som tvivlade på hennes adliga härkomst, men hon var faktiskt dubbelt adel. Läs mer om henne här.
En annan fattig men ädel dam på var Selma Julia Brisman. Hon dog utfattig och ensam på fattighuset i Hjo en kall decemberdag 1896. Inte ens hon som var av en släkt var förskonad från fattigdom och ensamhet. Hennes far Carl Brisman var löjtnant och hade det relativt gott ställt. Farfadern, Sven Brisman var en aktad ekonomidirektör och docent vid Greifwalds universitet, samt filosofie magister. Farmodern, Christina Maria von Strokirch var av den adliga ätten von Strokirch. Säkert fanns det rikedomar nog att försörja även Selma, men så blev inte fallet, utan hon lämnades utanför släktens omvårdnad och beskydd att dö i det trånga och kalla fattighuset i Hjo.
I maj 1900 kunde man läsa i Hjo Tidning:
Hallå!
Vid laga ansvar förbjudes härmed nedbrytande av staketet och kläders torkning i trädgården vid Bredbergsgården.
Hjo den 9 maj 1900
A E Svensson”
Efter att Johan Nilsson dött såldes återigen Tullportslyckan 1907.
Kanske var det ett ödets ironi att Elisabet Charlotta Bredberg, syster till Casper Bredberg, som byggt fastigheten där fattighuset var inhyst, slutade sina dagar som fattighjon just där. Hon och tvillingsystern Maria Lovisa var födda 1815, och därmed 11 år yngre än brodern Casper. Maria förblev ogift hela livet och ansågs av stadens pastor vara oförmögen att arbeta. När hon dog på Tullportslyckan 1890 hade hon dock en viss status och kallades mamsell.
Elisabet Charlotta Bredberg föddes sommaren 1815 på Klämmesbo i Fröjered socken. Hon var då skogvaktaren Magnus Gabriel Bredberg och Anna Lena Fröbergs fjärde gemensamma barn. Familjen hade tidigare två söner, men eftersom Charlotta var tvilling med Maria Lovisa blev det alltså fyra barn. Dessutom hade modern fått en oäkta son, Casper, fyra år innan hon gifte sig med Magnus Gabriel.
När Charlotta var fem år gammal separerade föräldrarna och barnen skingrades på grund av faderns fylleri, för vilket han även blivit avskedad som skogvaktare, ett mönster som känns väl igen från denna tid, då många män sökte sin hemvist till spriten och lät familjen vind för våg.
Efter att familjen upplösts började en lång mödosam resan från familj till familj för den blott sex-åriga Charlotta. Hon utauktionerades till den som var beredd att ge henne mat och husrum för minst ersättning.
Ett kort tag var hon även boende hos komminister Bengt Johan Bredberg och hans hustru Christina Lampa, men inte ens de ville förbarma sig över den hemlösa flickan och ge henne en hemvist. I stället fick hon tjäna bland de andra pigorna.
Därefter blev livet något bättre för henne. Hon arbetade som piga och till och med som jungfru på Wrangelsholm hos patron Gylling.
1845 flyttade hon till Stockholm för att söka den stora lyckan. Hon fick nästan omedelbart bra pigtjänster, bland annat hos protokollnotarien Sebastian Mathias Tham och kamrer Carl Johan Hjort av Ornäs.
Efter några år längtade hon emellertid hem och återvände till sina hemtrakter. Hon bosatte sig då hos brodern Casper på hans gård Södertorp Östergården i Södra Fågelås. Det hade gått riktigt bra för Casper och han hade blivit hemmansägare.
I december 1852 fick hon arbete som jungfru hos patron Philip Gylling på den fina gården Wrangelsholm.
Storstaden lockade emellertid med allt sitt utbud och Charlotta återvände till Stockholm våren 1853. Hon hade turen att få pigtjänster hos rikt folk och bodde därför bra i vackra miljöer. Livet var gott för Charlotta Bredberg.
1860 fick hon arbete som piga hos källarmästare Charlotta Falcker på Östermalm. Änkan Falcker var ägare till den anrika Östermalmskällaren och Charlotta var hennes personliga piga. Där fick hon även lära känna den store skådespelaren Karl Fredrik Lagerkvist och hans familj som bodde i samma hus.
I augusti 1861 blev lyckan ännu mer fullkomlig. Hon gifte sig då med skräddargesällen Johan Gustaf Lindahl. Han var änkling efter ett mycket kort äktenskap, men för Charlotta var det på tid att hon fick sig en karl. Hon var ju trots allt redan 46 år gammal.
Lyckan blev dock inte långvarig. Endast några år efter bröllopet gick Johan Gustaf bort och då återvände Charlotta återigen hem till Skaraborg där hon levde ett lugnt men fattigt liv på Tullportslyckan. Några år efter att hon återvänt till Hjo dog brodern Casper och
1890 dog hennes tvillingsyster, Maria Lovisa, i lunginflammation på Tullportslyckan
1897 var hon utfattig och hade ingen möjlighet att försörja sig själv och hon fick heller ingen hjälp av sin välmående broder, Casper, mer än att hon fick bo på fattighuset, men på socknens bekostnad, även om det var brodern som ägde fastigheten.
Året efter, ett par veckor in i januari 1898, dog hon ensam, utan man och barn, på fattighuset Bredbergsgården i Hjo.
