​Seger, Att, Alf, Stål, Lod, Väst, Bra, Karsk, Rapp, Sääf och många fler…

Soldattorpet nr 302 Osdal. Oskar Blomgren och makan Ada hade 12 barn. Karin född 1912, näst yngst, har nyss konfirmerats. Foto från 1926.

Västergårdens rote nr 301.

I slutet. av 1600-talet bodde här soldaten Månsson-Nordahl. Flera soldater i tjänst hade här sitt soldattorp. Några stupade i krig under Karl XII:s tid. I början av 1800-talet tjänade klarinettblåsare Magnus Hedberg, under 1870-talet Casper Seger och i slutet av samma sekel tjänade Anders Petter Sanden. År 1896 flyttade emellertid Sanden till sin hustrus hem i Bänatorp, men stod kvar i tjänst till 1901.

Då soldattorpet nu stod obebott flyttade Alexander Johansson från Lilla Långared hit. Han friköpte torpet 1905 da det officiellt fick benämningen Åbacken 1: l. Han rustade upp torpet med nya byggnader, såväl bostad som ladugård. Alexander f. 1852 var gift med Selma f. Gabrielsson från Ekelund.

Deras fosterson Åke Persson f. 1910 och hans maka Anna f. Ljung från Horla är nu ägare.

Tolsgården rote nr 302

För Tolsgårdens rote nr 302, nu kallat Osdal, tjänade i början på 1820-talet Nils Att f. 1782. Att blev avskedad i förtid. Han stod då utan förtjänst med hustru och fem små barn. Han uppförde då en ryggåsstuga, Enebacken, på sockenmarken nära Korpås.

Att efterträddes av Anders Stål f. 1823.

Senare soldater har varit Anders Herrman f. 1837, Lines Lindell f. 1869 och Oskar Blomgren f. 1873. Lindell blev efter några år förflyttad till Asklanda. Oskar Blomgren blev den siste soldaten och han friköpte torpet. Han kallade torpet Osdal efter herrgården Osdal, som inköptes till övningsmark för Älvsborgs regemente. Sonen David f. 1907 och makan Gunhild f. Andersson från Gungstorp i Nårunga övertog stället i slutet av 1930-talet.

Halla rote nr 303

En soldat för Halla rote nr 303, stupade i kriget under början av 1800-talet. Förmodligen hände detta i kriget mot Napoleon i Pommern. Då Kattenhagens skans, år 1807 stormades av Älvsborgs regemente, stupade många älvsborgssoldater. Kapten Ulrik von Schwartzenhoff på Iglabo blev illa sårad och tillfångatagen.

Omkring sekelskiftet tjänade August Wallén för denna rote, som också blev den siste soldaten.

Hjulsered rote nr 304

Soldaten Anton Noren född 1862

För Hjulsereds rote nr 304, nu kallat Nortorp, tjänade under 1800-talet flera generationer Lod och Väst. Från början av 1880-talet tjänstgjorde Anton Norén, vilken vid indelningsverkets avveckling köpte torpet. Sannolikt gavs det namnet Nortorp då, med anspelning på ägarens namn.

Friköpta soldattorpet Nortorp med makarna Ida och Albin Johansson och sonen Einar omkring 1920

År 1912 inköptes torpet av Albin Johansson från Åbacka i Ornunga, vilken några år var bosatt i hustruns hem Stenkullen inom Algutstorp. Sonen Einar f. 1899 övertog stället efter föräldrarnas död 1941 och var innehavare till sin död 1981. Arvsfonden blev sedan säljare och vid auktionen 1982 inköptes fastigheten av Sven Johansson, Lillegården. Anton Norén övertog arrendet å kronojägarebostället Gundlered Smedsgården.

Sävsjöos rote nr 305

Soldattorpet nr 305 Sävsjöos

För roten 305 Sävsjöos tjänade i början på 1800-talet Sven Sääf. Under 1800-talet innehades tjänsten av Carl Petter Hjalmar. Hjalmar var son till soldat Sten vid Stenhögen. Hjalmar hade svårt att komma till rätta med livets förhållanden. Alt detta kunde bero på honom själv, förstod han inte utan sökte efter andra syndabockar. Han var särskilt förargad på soldattjänsten och rotebönderna. Efter några år blev det för besvärligt för Hjalmar, varför han utan förvarning rymde till Amerika.

Furir Albert Hernqvist

Hjalmars efterträdare blev Albert Hernqvist f. 1864. Denne var son till soldat Andreas Snygg I. 1828 och dotterson till soldat Karsk. Hernqvist och hans hustru Augusta hade två döttrar och tre söner. Efter soldattjänsten flyttade Hernqvist till Skogslund, ett från St. Långared inköpt markområde, som han bebyggde med manbyggnad och ekonomibyggnad. 1936 flyttade familjen till Fristad.

Lilla Långered rote nr 308

Anders Alfs grav vid Trollö mosse

Soldaten Alf tjänade på 1830-talet för Lilla Långareds Rote nr 308. Efter det att han erta

ppats som tjuv tog han sitt liv år 1847. Hans öde skildras här.

Näste soldat hette Bra. Han var med på kommenderingen mot Danmark år 1848. Efter hemkomsten berättade Bra, om de märkvärdiga ting han sett i det främmande landet. Bras berättelser var dråpliga. Han ljög dock så grovt, att det inte gick i folk. Oxarna var så stora att om en vallpojk ledde i varje horn kunde de inte höra varandras röst. Om en ko blev betäckt innan den leddes in i den ena ändan av ladugården, var den kalvfärdig då den kom till den andra ändan. Biflugorna var stora som gäss. På fråga om hur stora bikuporna var, svarade Bra, oförsiktigt nog, att de var som våra. På fråga hur bina då kunde komma in, svarade Bra: “De feck daj saj säk om”. (Det fick de se sig om). Länge användes uttrycket: “De feek daj saj säk om, sa Bra.

Från mitten av 1800-talet tjänade Carl Rapp för roten. Denne var en arbetsmyra av ovanligt slag. Han odlade egenhändigt upp stora arealer, på närbelägna Sjötorps utmark. Han odlade så mycket, att han på området kunde föda 3 å 4 kor och en oxe.

Rapps nya ställe kallades Skottsen eller Anderstorp. Namnet Skottåsen härledde sig av, att då Ornunga Marker var skoglösa, var det härifrån fri utsikt över ljunghedarna och Ornunga sjö. Marken var därför lämplig som skjutbana. Älvsborgs regemente hade ofta sin skarpskjutning här. Rapp byggde bra hus på Anderstorp, vilket han friköpt. Då husen var färdiga, bosatte han sig här. Rapp och hans hustru hade två söner och fem döttrar. Sönerna Johan och Otto samt dottern Sabina emigrerade till Amerika. Dottern Selma var gift med soldaten Ågren. Emma var hushållerska åt fanjunkare Ternstech på Åsen. Senare var hon bosatt i Herrljunga. Ada var gift med soldaten Oskar Blomgren vid Stommen. Dottern Ida och hennes man Artur Andersson övertog Anderstorp.

Soldattorpet Karlsborg, som Rapp lämnade, arrenderades först av en son till soldaten Bra, som hette Magnus, (”Brasa Magnus”). Efter dennes död innehades torpet av snickaren Gustaf Johansson. Denne kallades ”Rappa-Gustaf”. Gustafs son Karl och hustrun Hedvig övertog torpet. Karl Gustafssons sonson Ingemar Gustafsson äger nu stället.

Säterierna Iglabo och Stora Långared

Säterierna Iglabo och Stora Långared, som varande frälse hade sina särskilda skyldigheter vid mobilisering och hade inte med den vanliga knekthållningen att göra.

Före mitten av 1800-talet hade officerarna inte kontant lön, utan de hade sina löneboställen. Befälhavaren för Gäsene kompaniområde hade Åsen i Ljur till löneboställe.