FRÖKEN ÖDLA

Adelsdamen “fröken Ödell” på Bredbergsgårdens fattighus i Hjo blev hela 88 år. Teckning av Jacob Sandberg

På Bredbergsgårdarnas fattighus fanns det en mycket speciell äldre dam. Hon var väl känd i samhället och trots sitt något tilltufsade och enkla utseende fanns det något som gav ett intryck av ädlare ras.

Damen i fråga kallades, “fröken Ödell”, eller rent av ”fröken Ödla”. Hon var en liten gumma med skrynkligt ansikte, som hon troligen fått på grund av ett flitigt rökande och mycket snusande. Kanske det unkna oset från spisen som inte tog sig ut skorstensvägen även en bidragande orsak till hennes rynkor.

Att hon rökte cigarr skapade förstås uppseende då det inte var vanligt att kvinnor nyttjade så maskulina stimuli på denna tid.

Sina sista år levde hon på fattighuset vid Bredbergsgårdarna i Hjo. Vem som satte in dödsannonsen vet vi inte, för hon hade inga barn, men på den stod det i alla fall följande psalmcitat: “Namn och rum nog Herren känner, när han kallar sina vänner”.

Det fanns många som tvivlade på att hon var adlig härkomst, men hon var en tvättäkta adelsdam, till och med dubbelt upp. Hennes riktiga namn var Charlotta Evelina Emerentia Ödell, född i mars 1831. Hon var dotter till Gustaf Gabriel Ödell och hans hustru Johanna Elisabet Ulfsköld. Ätten Ödell adlades 1630 genom Knut Svensson, en skräddareson, som valde den militära banan och gjorde det så bra att Gustav II Adolf adlade honom. Samtidigt som Knut adlades, fick även hans avlidne broder, Anders, denna ära. Denne senare hade gjort omfattande resor i Europa och pratade flertalet språk. Han kom att kallas ”Sveriges förste diplomat.”

Adelsskölden förde ”en grön ödell” (= ödla) i vapnet och familjen kallade sig Ödell eller Ödla.

Modern Johanna Ulfsköld tillhörde också en urgammal adelssläkt. Således var både fadern och modern adel, så det rår ingen tvekan om att den gamla skrynkliga fattiggumman trots sitt enkla utseende var av ädelt ursprung.

På ålderns höst fick Emerentia svårigheter att försörja sig och 1902 utsågs hon tillsammans med fröknarna Henny Graaf, Fanny Alstrin, Sara Lindgren, Elisa Siwer, Betty Falk, Anna Malmqvist, flicka Anna Veberg, samt änkefruarna Emilia Tholin och Maria Svallander, att erhålla vardera ett årligt underhåll om 200 kronor, ur den bortgångne rådmannen Jakob Petterssons nyligen inrättade välgörenhetsfond.

Hjo Bredbergsgården, Funta-Karin och Kapten Sten Erik Herman Settergren sambo Emilia Ödell, systern till ”Fröken Ödla”

Emerentia förblev ogift hela sitt liv, liksom hennes enda syskon, den två år äldre systern Hedvig Emilia. Emilia dog 1915 och lämnade ett fett arv efter sig. Normalt sett skulle den enda överlevande i familjen, Emerentia, fått ärva henne, men trots att Emerentia var fattig och utslagen, blev hon snuvad på i stort sett hela arvet. Detta testamenterade Emilia i stället till sin kapten Sten Erik Herman Settergren i Skara. Tillgångarna uppgift till nästan 3.000 kronor, vilket i dagens penningvärde vore 100.000 kronor. Det enda Emilia efterlämnade till systern var sina begagnade säng- och gångkläder samt en årlig ränta om 75 kronor.

Kapten Settergren var brorson till fanjunkare Settergren, som var ett känt ansikte i Hjo. Läs om honom här. Emilia Ödla hade bott hos familjen Settergren under många år och bland annat varit med dem i Varberg, när Settergren var löjtnant i Halland. Hans hustru, Sigrid Augusta Thorberg och han hade ett flertal barn, som emellertid inte tog efternamnet Settergren, utan kallade sig Stensson. Varför Emilia hamnade hos kaptenen och hans familj och vad hon gjorde hos dem är inte klart, men tydligen var de så viktiga för henne att hon testamenterade hela arvet till kaptenen.

Till och med Emilias många smycken och personliga värdesäker testamenterade hon till kaptenen. Vi kan säkert utgå ifrån att det inte rådde någon varmare syskonkärlek mellan de båda systrarna.

1915, samma år som systern dog och 84 år gammal, hamnade Emerentia på fattighuset och slutade sin jordevandring fyra år senare. Hon hann uppnå den aktningsvärda åldern 88 år trots sitt flitiga rökande.

Tänk vad livet på ålderns höst kunnat bli annorlunda för henne om systern i stället testamenterat sin förmögenhet till henne.

__________________________

Berättelsen är grundad påinformation och bilder från Peo Lagerin, bearbetade och utvecklade av Rolf Lundqvist